Usch, Bianca blir verkligen jättedålig när det är så här varmt ute. Hon rör sig inte för fem öre och ska bara ligga ute i skuggan i trädgården. Frammåt kvällen när det blir svalare så blir hon lite bättre. Värmen är verkligen olidlig för henne. 
Stackars liten…
Idag är cirkus Maximum i stan. Kul, kul, men inte så kul när de blockerar stigen som vi gå på flera gånger om dagen. I en hage - i parken som vi alltid går i - fanns det tre lamor, tre dromedarer och två kameler. Bianca tyckte inte alls att de exotiska djuren var spännande. Det enda som var skoj var när en cirkusakrobat gick förbi. När vi gick hem så sprang en lama i hagen och Bianca var tvungen att sätta sig ner för att studera det springande djuret bättre. Hon blev allt lite imponerad när hon upptäckte att de inte var fastväxta i marken. 
Husse har pratat konstant i flera dagar om en hund han har sett. Hunden ifråga hade en scarf och nu är han övertygad om att Bianca kommer att bli så snygg i scarf. En hund utan scarf är ingen hund alls, resonerar han.
För att få tyst på allt scarfsnack gick B och jag till tygaffären en köpte ett rött tyg med vita stjärnor på. Egentligen var dte blå mönstrade tyget mycket snyggare, men B är en tjej och då ska hon ha rött! 
Jag sydde fast det i B’s gamla röda tasshalsband som sprack i lädret - lyckligtvis fick jag tag på ett axakt likadant i samma storlek på tradera. Så det nya har hon som halvband och i det gamla sitter scarfen fast i.
Bianca försöker göra en mystisk, kisande cowboy-blick för att piffa upp bilden. Ha ha, hon ser ut som en liten skurk i scrafen.
Bianca med övergående värmeslag. Hon gjorde sig väldigt bra bland alla klöverblommorna.
Det är olidigt varmt ute och Bianca spårade upp ett rådjur och sprang iväg. Efter ett par minuter kom hon tillbaka hem och hässjade utan dess like. Hon blev jätteloj och kunde knappt gå, så en kvart fick spänderas i duschen med iskallt vatten för att värmeslaget skulle gå tillbaka lite. Efter det fick hon vara inlindad i en blöt, kall handduk och resten av kvällen låg hon ute och vilade.
Ingen kul dag här inte. Bianca höll på att mista livet och katten blev påkörd och dog. Snyggaste Jocke (NCh SCh Fenix Tethys) den första nonself red roan championen i Norden och dessutom egenuppfödd lämnade livet på jorden. Med andra ord en mycket dyster dag…
Idag har vi varit på sommarstugan med Bianca och Jasmine. Husse och Bianca gick ut på en stenbrygga och vips så trillade Bianca ner i vattnet. Hon blev jättesnopen och stod helt still och funderade på vad som hänt och hur hon skulle ha sig upp igen.
Usch, Bianca blev jätteledsen. Hon var förtvivlad när hon kom upp och försökte på alla möjlkiga sätt och vis bli av med det illaluktande saltvattnet. Hon avskyr nämligen saltvatten efter att som valp druckit lite i ovisshet.
Nu har det hänt! Bianca har börjat löpa för första gången. Hittills skönter hon det fint och varken jag eller husse har märkt något annorlunda med henne. Hon har varken ändrat beteende eller personlighet - hon är precis som vanligt.
Däremot har vi för allra första gången någonsin hört henne gnälla. Hon har aldrig någonsin gnällt tidigare i sitt liv, inte ens som valp! Hennes gnällande var väldigt kort och tyst. Husse och jag fick titta på varandra och fråga oss om vi verkligen hade hört samma sak och vi blev lika chockade båda två…
Bianca tycker lite halvt-om-halvt om att traska omkring i vattnet när det blir olidigt varmt ute. Hon kan gå ut till knäna om hon ska hämta en leksak men längre än så går hon inte, eftersom hon avskyr att inte bottna. Idag på badplatsen, så skulle vi ta lite kort på henne när hon var i vattnet och för att hon inte skulle gå upp på land fick vi använda kommandot “stanna”. Bianca tog det väldigt allvarligt och satte sig när för att stanna. Där satt hon i vattnet och så ut som ett fån. Ha ha ha.
Nu har vi varit på utställningen! Det gick inte riktigt lika bra som förra året, då Bianca blev Bästa tikvalp och BIS2. Återigen fick hon en bra bedömning och domaren tyckte att hon en fin hund.
B var jätteduktig på utställningen och skötte sig fint. De andra som var i ringen samtidigt var imponerade över hon fint och följsamt Bianca sprang. Jag hade inte tränat henne öht på att springa, för B är en sån där hon som kopplar och lär sig på två sekunder. Att springa är hennes favoritsyssla och att hon mer än gärna springer med någon och kan orden sväng, stanna och öka gjorde inte saken sämre! Hon är så fantastiskt duktig ibland.
Dagens höjdpunkt var att vi träffade två av Biancas syskon! Bernhard från samma kull och Nova - en helsyster från den första kullen. De tre syskonen var inte nämnvärt lika men hade ändå en hel del gemensamma drag. De andra två hade båda kraftiga bringor och kroppar - vilket Bianca abslout inte har än så länge - men de hade inte riktigt lika utmärkande lår som B. Både Nova och Bernard var korthåriga. Bianca har ju fläckvis med naturligt korta strån men är förövrigt väldigt långhårig och grå när pälsen växer ut. Bernard (numera kastrerad) var väldigt stor, Bianca såg verkligen ut som en liten plutt i jämförelse! B var minst i kullen kanske ska nämnas också…
Det visade sig att syskonen hade väldigt lika personligheter, bla älskade alla att springa och även Bernhard älskade att spåra och var en riktig fena på det!
Nova, Biancas hel- och storasyster.
(Bjässen) Bernhard och (plutten) Bianca, två kullsyskon.
Kom att tänka på en sak som utspelade sig för några veckor sedan. Jag, Bianca och vår sambo var ute och gick, på vägen mötte vi en mamma och hennes dotter. Precis när vi passerat dem utbrister den lilla flickan: “Mamma! Såg du vilken smal hund?! Den har nog inte fått mat på flera veckor!”
Ha, ha, ha. Typiskt barn att tro att man inte hör någonting för att man har ryggen åt dem.