Usch! Det som inte fick hända har hänt. 
Bianca har olyckligtvis valt att gå i pappa Hockeys fotspår. Det hela började med att en av ekorreungarna trillade ur boet igårmorse och sprang in i stallet. Sedan spenderade de två ekorreungarna hela dagen i tre av träden bakom uthuset, som deras bo ligger i. Bianca var som vanligt väldigt intresserad av ekorrarna och sent på kvällen kommer hon med en av dem i munnen. Usch! Som tur är gjorde hon inte som sin pappa och tog mattes huskatt.
Ekorren på morgonen, när den var i stallet.
Bianca och ekorren på kvällen. Vet att mitt lilla busfrö inte ser riktigt klok ut i pälsen men klippningen för vänta någon helg, så att hon kort och fin i pälsen till utställningen.
Sedan våren (och solen) kom har Bianca återfunnit sin gamla favoritplats. I köksfönstret kan hon både sola och spana på fåglarna på taken.
Gårdagen spenderades på Ikea och en struts följde med hem. Bianca blev töntigt förtjust i den. Den nya strutsen är tom roligare än både bollen-på-snöret och hennes trogna råtta. Nedan är Bianca med både strutsen och råttan.
När jag skulle byta sängklder fick jag en blick som sa “Va? Skulle jag ligga i vägen? Det var det tokigaste jag hört!”
Igår var det prick ett år sedan som jag och Bianca träffades första gången. Då var hon en liten, knubbig krabat som bara sprang omkring och busade med de andra valparna. Hon var den livligaste valpen just då. Sedan dess har mycket hänt…
Jag tittade på bilder på B från den första juni. Tycker att hon är spinkig nu, men jössses så spinkig hon var då.
Nedan är två bilder på Bianca från den sjätte januari 2007. Då var hon en liten bebis och vägde nästan ett kilo. Hon ser faktiskt ut som en riktigt tjockis på den nedersta bilden… 
Idag har Bianca lekt med lilla Nora för tredje gången. Det fungerar jättebra mellan dem och de uppskattar varandra. När de två är i farten så är det allt annat än lugnt, det går i hundranittio hela tiden. Stackars lilla Nora som alltid får träningsvärk efter att ha träffat Bianca.
Att föreviga de två vännerna är verkligen svårt. De är knappt stilla en sekund och lyckas man få ett kort på dem så blir det givetvis suddigt av fartränderna. Nedan är två av de korten som inte blev så himla suddiga.
Min och Biancas dag i bilder. Vår sambo spenderade dagen med en släktträff medans vi var hemma hos mina föräldrar och firade min pappas födelsedag lite smått. På förmiddagen började det ösregna och blåsa ganska mycket, så därför är det få utomhusbilder.
6.57 Bianca är ute och morgonkissar.
8.05 Det är dags för hästarna att gå ut. Här är gulliga William.
9.00 Bianca och kattungen leker med lite glitter.
10.04 Jag och Bianca är ute och kastar frisbee.
10.58 Jag tittar på sötaste Fenix Lotus (ungen närmast), för jag är marsvinsvakt.
12.09 Lagar lite saker som Bianca bet sönder i oktober. Ganska länge sedan…
13.12 Passade på att sy ett nytt grytlappshandtag (?) till stekpannan (tror att B har tagit den gamla) och passar samtidigt på att testa den när maten ska lagas.
14.03 Följer med min syster för att hjälpa henne att välja vilket marsvin hon ska köpa efter nyår. Den här snyggingen blev det!
15.01 Vi äter rulltårta och firar min pappas födelsedag.
15.59 Bianca är redo för att gå ut i det regniga vädret, och ja, det är mina tår som syns i bilden…
17.06 Bianca och kattungen leker under julgranen.
18.08 Är på väg till jobbet. Har lånat mammas bil, så jag slipper ta bussen.
19.02 Går förbi alla tand-avtrycks-formar (öhh… totalt hjärsläpp, de heter egentligen något annat).
20.02 Nytvättade saker från sterilen.
20.54 Ordnar i förrådet. Där finns det bla en miljon journaler.
22.16 Lägger ut min dag på internet. Dagen får ta slut här, trots att jag inte tänker gå och lägga mig än på ett par timmar.
Igår skulle min syster ta kort på Bianca och julgranen. Det hela slutade med att det blev ett snajsigt kort på när B utför tricket ’stuts’ dvs hoppar som en groda (ordet hopp är sparat till agilityplanen). Tyvärr fick hon varken med hela mig eller Bianca, men kortet blev rätt bra ändå… eller kul. 
Eftersom Bianca inte alls passar i tomteluva och inte kan förevigas med julgranen - eftersom kameran som vanligt inte befinner sig där vi är… Så kör jag en favorit i repris. Sötaste Dexter fick stå modell på julkortet 2003 och får vara med i år igen. Ingen har så pussig mun som han! God jul!
Förra torsdagen bakade jag och Bianca lussekatter. I måndags var det dags att baka pepparkakor. Givetvis ska man göra varsitt stort hjärta och hänga upp på väggen. Att Bianca ska ha ett eget hjärta (med hundben på) är självklart! Däremot är det inte lika självklart att hon ska få äta upp sitt hjärta själv…