På det tredje kurstillfället var vi fyra stora hundar och två små. Bianca – som inte är den minsta av de fyra stora hundarna, bara den absolut smalaste – fick då vara med de små hundarna för att jämna ut grupperna. Tillsammans med en Carinterrier och en lågställd jrt fick hon lära sig långhoppet, men i hennes ögon är två brädor inte ett långhopp. Ha ha 
Hon tyckte iaf att det var jättekul, för att de små hundarna fick ju ta sats för att hoppa det lååånga hindret och det fick hon också göra, fast att det inte behövdes. Att ta lite sats och få springa tyckte hon var jätteskoj! Det pyttelilla långhoppet blev därmed hennes favorithinder.
Bianca fick även testa att gå lite försiktigt över gungbrädan. Även det gick väldigt bra, men gungbrädan slog aldrig så där hårt i marken som den egentligen gör.
Idag var det en kille i åttaårsåldern som ropade “vilken fin hund du har” till mig på tjugo meters håll. När vi sedan mötte honom, så ville han klappa B. Visst fick han göra det, men istället för att klappa henne så sätter han händerna under hennes kinder och bara håller så. Bianca tittade på mig med blicken “matte, är det här normalt? Hur länge ska han hålla i mina kinder?”
Idag mötte vi en liten dagiskille och hans pappa på trottoaren. När vi passerat dem så hör jag den lille killen säga: “Pappa… Jag tycker att såna där hundar ser ut som ormmat.” Ha ha ha. Lite spolformad är Bianca allt och hon skulle nog slinka ner fint i en stor orm. 
Nu har det andra kurstillfället varit och Bianca har spanat in sig på en silvergrå kungspudeln som har enormt mycket energi och är överambitiös när det gäller allt. Ett sådant krutpaket skulle hon mer än gärna vilja leka med!
Den här gången tränade vi på kontaktfält, vilket Bianca blev väldigt duktig på. Vi har även fått lära oss däcket. Inga problem med det inte. Bianca förstod med en gång att man skulle ta sig genom däcket och ingen annanstans. Däremot blev det lite bekymmer när däcket skulle höjas upp till de stora hundarnas nivå. Då skrek Bianca rakt ut – inte kunde man väl begära att hon skulle hoppa genom det där höga däcket!? Efter att ha suttit på marken och skrikit och gjort konstiga ljud kunde Bianca ta sig igenom det höga däcket med mycket ljud. Därefter var det samma sak hela kvällen. B kunde bara ta sig igenom det höga däcket om hon fick göra lite märkliga ljud först.
Så här trött var Bianca efter att ha varit på två timmars agility och därefter åkt tåg i två timmar och gått hem från stationen. Min lilla sötnos somnade raklång i sängen på direkten.
I det området som vi bor i är det någon som har släppt ut sina kaniner. Vilket har resulterat i att det fullkomligt kryllar av vildkaniner. Gaah! Var man än går så sitter det en eller två kaniner och tittar på en. De är verkligen överallt och dyker upp nät man som minst anar det. Jag tycker inte om det, medan Bianca fullkomligt älskar att se dem.
Inget ont som inte har något gott med sig… När det finns så många kaniner och Bianca är tokig i vilt, så är det väldigt bra träning att inte få springa efter dem. Att rigga en situation i skogen och lära hunden att inte springa efter är totalt omöjligt, men när det sitter kaniner lite här och var så kan man träna hunden rätt ofta.
Idag har jag och Bianca blivit boråsare! Lilla B tycker att det är jättetråkigt att bo själv med mig och längtar så efter husse. Vi har även varit och hört oss för om hundrastgårdar och fått till svar att Borås – trots sina 100.000 invånare – inte har en enda hundrastgård. Det tycker jag är mer än märkligt! På vår första promenad mötte vi en tant med en förtjusande liten blandras som inte kunde få nog av B eller att säga ”vilken bedårande vacker hund du har!”
Ikväll har det varit det första kurstillfället av fem i agilityn. Bianca skötte sig fint och fick lära sig att hoppa över hinder (vilket hon egentligen kan mer än väl) och gå genom tunnlar. Hon fick även prova på slalompinnarna och vid det fjärde försöket gjorde hon slalomen som en klocka! Min duktiga lilla tjej.
Kursen vänder sig egentligen till ungdomar över 12 år, så jag är äldst på kursen med mina nästan 21 år. Bianca däremot är yngst med sina ett och ett halvt år. Det är åtta kursdeltagare varav fyra stora hundar och fyra lite mindre. Alldeles lagom antal och lagom med väntetid när man gör allt i en ordningsföljd.
Nu befinner vi oss i Borås, eller strax utanför om man ska vara petig. Hos min syster som bor och arbetar för vår os-stjärna Viktoria Carlerbäck. Här ska jag och Bianca vara i två dagar eftersom det är introduktion på högskolan i Borås för mig. B däremot ska vara en av ungefär hundra stallhundar. Här finns många, många hundar att leka med!
Nu är jag och Bianca äntligen anmälda till en agilitykurs! :) Vi ska gå tio timmar i Svenska Blå Stjärnas regi. Något som kommer att bli jättebra och passa oss alldeles utmärkt, då jag och Jasmine gick en agilitykurs för dem för fem år sedan och vet hur himla bra deras kurser är. Efter det har jag gått agilitykurser i både Trollhättans Bhk och Vänersborgs Bhk, men ingen av dem har någonsin kommer i närheten av att vara så bra och tillmötesgående som Blå Stjärnan eller Vara-Grästorps Bhk.
Den här agilitykursen ser vi mer än fram emot!