Bergenhovs Azalia

Då har Azzi varit med ute hos Maria på Skogsborg för första gången. Lär inte bli den sista heller hoppas jag. Tyvärr ingen hundkurs för hennes del ännu. Idag visade vi bara upp lite sitt och stå (vad vi gjort, hur vi jobbar) + att Maria fick leka lite med Azzi. Leken går framåt och hon tar snabbt upp den. Det gäller att bara sluta när hon är som hetast. Leken går inte att jämföras med Divines leklust. Så mycket har hon tyvärr inte i sig … fast å andra sidan, det är det heller inte många hovawart som har

Maria hade varit så snäll att hon gjort en liten plats för Azzi att träna där det var torrt och fint i en av “ladorna”. Tack för det Maria.

När det var dags för Divines tur fick Azzi ligga kvar i bilen för första gången helt själv. Lite orolig var jag för det och hur hon skulle reagera på att bli lämnad ensam kvar i bilen. Allt gick hur bra som helst. Efter Divines pass så låg Azzi och sov väldigt djupt. Hon vaknade inte ens när jag släppte in Divine i bilen.

Besöket på Skogsborg avslutades med pepparkaka och kaffe för husses del

På återseende …

Så kommer vardagen krypandes. Känns som att Azzi varit hemma hos oss “för alltid”. Kommer knappt ihåg hur det var innan “vappen” kom in i huset. Dock är det en hel del extra jobb, med en valp i huset. Då jag alltid “särar” på valp och äldre hund så blir det “dubbla utgångar” … eller fler …

Idag har vi “flängt runt” i stort sett hela dagen. Direkt på morgonen skjutsade jag “hela huset” till deras olika skolor (3 ungar, 3 olika skolor) och så tanten till smärtkliniken. Direkt därifrån och hem för lite mellis. Under denna timme, lite drygt, som det tar, var hundarna hemma själva, i olika rum. Azzi klarar det galant och ligger sovandes när man öppnar dörren.

Efter mellis var det dags att flyga in till stan igen och hämta upp tanten från smärtkliniken. Denna gång fick alla jyckar följa med då vi även skulle hämta en av ungarna från skolan och vidare till annan aktivitet. Därefter ut och handla. Under tiden passade jag på att “rasta av” Azzi i koppel och det är roligt att se att hon snabbt anpassar sig till nya miljöer, hög svans, börjar nosa nyfiket i backen och följer fint med i kopplet. Precis! denna jycke kommer nog gå bättre i koppel än “syster yster” Divine

Imorron bär det av till Köping för att Divine ska få sig lite träning. När man ändå är där ute så tänkte jag passa på att gå över belöningarna med Azzi ordentligt, när man ändå är med en expert på det området.

Mer bloggande imorron, får jag hoppas. Tycker dock jag sköter denna blogg med “bravur”, eller vad säger ni? Lite bättre än de “andra bloggisarna” jag har

På återseende …

Vi fortsätter och miljöträna här uppe på gården. Finns väldigt mycket som den lille Azzi behöver klara av. Stallarna och hagarna!

Igår och idag har vi gått vi till närmaste stallet (75 m bort) med hage bredvid. I hagen går det både hästar och “highland cattle” (långhåriga kossor). Det var lite skrämmande, och de luktade konstigt … idag gick det bättre och det var nästan så Azzi ville kliva in i hagen vilket inte skulle vara så lyckat då det är rätt bra med kräm i elstängslet till kossorna och hästarna vid den hagen.

Det blir mer och mer fart i den unga damen. Vi fortsätter med att träna in grundfärdigheter som är basen för i stort sett all träning i framtiden, oavsett vilken gren som kommer tränas. Sussi vill köra lite agility och möjligen lydnad. Brukset klarar hon inte av p g a reumatism och fibron som hon lider av sedan 15 år tillbaka. M a o, brukset blir över till mig *skrattar*

Inga fler foton. Tänkte försöka ta lite bilder idag då vi har uppehåll och kallt vilket gör att det inte är så kladdigt ute. Kanske man kan få ett par bra bilder.

På återseende …

Denna gång man nu är med valp så är mina kunskaper vad gäller klickerträning ofantligt mycket större än när jag fick hem Divine. Då var de “obefintliga” och jag var väldigt skeptiskt till , “gammal SBK:are” som man är. Dels har jag pratat en hel del med Maria Hagström om klickerträning och hundträning i allmänhet, gått hundkurs och även tagit privatlektioner för Maria och även gått Canis klickerTRÄNARutbildning nu under 2007.

Det häftiga denna gång är att man har bättre timing, kan sätta bättre kriterier, vet mer om teorin bakom klickerträningen, kan avgöra om belöningen är rätt “just nu” mot hur förutsättningarna var med Divine.

Azzi har som sagts klickertränats sedan “dag ett” vilket även nu börjar märkas när man tränar. När man är ute och går följer hon frivilligt med, kommer ofta in i full galopp, sätter sig snyggt, står, börjat med “nostarget” m.m., kan låta foderkulor ligga på golvet och ta en annan foderkula som belöning där det krävs att hon går över foderkulorna på golvet. Detta är mycket svårt för Azzi då hon är ett riktigt matvrak. Kommer inte maten på rätt tidpunkt ylar hon och har sig :p. Allt sådant har förstärkts med positiv förstärkning, inget positivt straff (korrigeringar) har utdelats, allt har skett på Azzi’s villkor att vilja samarbeta.

Har även börjat med att lära Azzi att skifta mellan beteenden. T ex så kör man 5 repetitioner av sitt, tar en kort paus på mellan 30 sek - 1 minut, och oftast kommer det då ett sitt direkt efter pausen. Skillnaden nu är att det inte förstärks (klickas) då jag vill ha ett annat beteende, t ex stå. Man kan riktigt se hur det knakar uppe i hjärnkontoret när hon funderar på vad det är man vill, men till slut kommer ett stå och så blir det belöning. Nu kör man inte långa pass. Blir mycket korta pass då hon som den lilla valp hon är tröttnar rejält av att anvnda hjärnkontoret så flitigt som hon får lov att göra.

Det är så häftigt och roligt att se, och framför allt så är det mycket roligt att träna hundar på detta sätt efter deras egen förmåga och vilja till att samarbeta.

Självklart körs även Divine … måste även börja blogga på hennes blogg, men först blir det nog till att byta bloggsystem på hennes blogg och möjligen en egen domän tänkte jag.

På återseende …

Kom precis in från sista rastningen av Azzi och Divine. De rastas fortfarande separat då jag tycker Azzi behöver lära sig att hantera olika situationer som uppstår ute. Ikväll/Inatt så hände det. En släpkärra hade ställts av där det tidigare, när det var ljust ute, inte stod något. Mutter, stånk och fräs från den lilla med svansen rakt upp i vädret. Hon vågade sig fram helt själv, utan hjälp och fördröjning. “Klick + belöning”, dvs förstärkning av de önskade beteendena. Vi fortsätter våran väg och grannen har ställt bilen där den inte brukar stå. Samma visa igen, dock med mindre mutter stånk och fräs, klarade uppgiften mycket lättare och snabbare nu. Även detta förstärktes så klart då det är sådant jag vill se mer av från Azzi. Allt finns redan där, det gäller som sagt att förvalta det på bästa sätt så det inte försvinner på vägen.

På återseende …

Igår bar det iväg med bil för första gången sedan Azzi kom hem. Lite gnäll första 2 minuterna, sedan helt tyst och tittandes nyfiket runt omkring varpå sömnen föll på. Var ju sovtid och planerad avfärd när hon var trött.

Hittills har Azzi bara gått runt på gården och lärt sig miljön här, vilket är en rätt “bökig miljö” emellanåt med mycket hantverkare, olika typer av fordon som åker förbi, hästar, kossor, ljud från handmaskiner m.m.

Vi åkte bil in till Västerås och miljöträning ute på hälla, inte ute vid Maxi, utan vid Siba/Djurmagasinet. Det gick riktigt bra. Mycket folk som kom gående, asfalt som är sällsynt där vi bor, bilar, cyklar etc. Hög och fin svans, nyfiket nosande på allt nytt. Vi åkte vidare till AutoTec för byte av gasvajer så det vart ytterligare en ny miljö.

Tyvärr, inga foton. När jag drog igång kameran dog den. Ingen ström kvar i batteriet … att man aldrig lär sig. Fler tillfällen för miljöträning kommer.

På återseende …

Som jag proklamerade igår så skulle det bli lite koppelträning under gårdagen. Och visst vart det lite koppelträning. Det gick klart smidigare än vad jag trodde det skulle göra. Första gången, på resan hem när vi hämtade Azzi, så var det en står skillnad. Då ska man ändå komma ihåg att inget koppel har använts under hela tiden här hemma. Alla hundar går alltid lösa och får lära sig att följa efter den som är ute och rastar.

Tog endast en kort liten prommis på ca 75 m (runt huset). Hon följde med helt suveränt, i slakt koppel. Självklart “klickas det”

Ska under eftermiddagen ut på lite mer miljöträning och tänkte försöka få till lite foton från det.

På återseende …

Idag har vi sysslat lite med miljöträning i byggnader som finns i närheten av där vi bor. Azzi har fått springa omkring vid vedhuggningsstället och i vagnslidret, vilket var målet för miljöträningen idag. Att springa obehindrat runt de olika “vagnarna” som står där. Det finns även ett par harvar och plogar som står där. Allt flöt på bra, Azzi hade hög svans, nosade runt nyfiket och behövde inte stöd i mig.

Bilder ifrån miljöträning.

Dagen kommer fortsätta med lite koppelträning. Det blir den första koppelpromenaden sedan Azzi kom till Fiholm. Jag vet. Jag är lat. Jag gillar att ha mina hundar lösa här hemma på gården, men nu ska jag ta mig i kragen och få in ett snyggt koppelgående med Azzi, något jag missade med Divine

Som ni märker. Jag tar över mer och mer av träningen på denna lilla krabat, men man kan ju inte låta bli på en helt rå valp. Det är såååå roligt. Divine får även hon sitt, t o m mer nu än tidigare då hon behöver komma ifrån “det lilla äcklet” emellanåt.

Imorron blir det nog första turen ut till den “lokala affären” uppe i Kvicksund (en liten byaffär) för lite miljöträning med lite folk i rörelse och en liten parkering.

På återseende …

Så har det blivit lite “icke arrangerad” skotträning. Jägarna har skjutit för fullt runt omkring, inte tagit hänsyn till att vi har valpar på gården ;). Gick bra. Snabba kontroller sedan fortsatt aktivitet. Nu var det inte så nära inpå. Kanske ett par hundra meter ifrån, men det hördes väl och kom 2 - 3 skott i flera omgångar.

Dagarna flyter på, blir mer och mer vardag, vilket märks på Azalia som villigt tar ny mark, flänger in och ut ur byggnaderna runt huset, upp och ned för stock och sten.

Klickerträningen fortsätter. Fokus, sitt, ligg och stå. Riktigt, riktigt snygga naturliga sitt där hon viker in baken mot frambenen. Mycket snygga sitt tycker jag.

På återseende …

Då har snart hela denna vecka förflutit. Tyvärr har jag inte hunnit med att blogga i den utsträckning jag själv önskat göra. Sjuka barn, tanten som jobbat mycket natt och en annan som börjar känna sig krasslig värre.

Tyvärr förstår ju inte Azalia allt detta utan hennes liv är precis som det brukar vara. Äta, busa, göra av sig, sova … och så börjar det hela om igen. Äta, busa, göra av sig, sova … vilket härligt liv hon har. Blir buren, gosad, gosad och gosad lite mer. Perfekt med en stor familj. Finns alltid någon som är villig att gosa.

Detta ska ju bli tantens “tävlingshund”, men jag kan inte hålla fingrarna borta. Azalia är nu inklickad, vi har börjat med lätta grundfärdigheter som fokus, sitt, stå och ligg. De 2 viktigaste grundfärdigheterna är sitt och fokus som ingår i stort sett i “alla moment” oavsett gren man ska hålla på med i framtiden. Hon svarar bra på klickerträningen, vilket inte är så svårt att förstå då det utgår från Azalias egen vilja att jobba sig fram till belöningen. Inget tvång, “inga krav”, allt bygger på samarbetet mellan mig och Azalia.

Nästa vecka blir det även mer miljöträning. Tänkte ta med Azalia ut på små korta resor som till affären, mindre centrum, mindre parkering osv.

På återseende …