Canis familiaris

Hittade den här texten som stämmer in perfekt på Taro.

Miniature pinscher property laws

1. If I like it, it’s mine.
2. If it’s in my mouth, it’s mine.
3. If I had it a little while ago, it’s mine.
4. If I can take it from you, it’s mine.
5. If it’s mine, it must never appear to be yours.
6. If it just looks like mine, it’s mine.
7. If I saw it first, it’s mine.
8. If it’s edible, it’s mine.
9. If you have something and put it down, it’s mine.
10. If I chew something up, all the pieces are mine.
11. If I get tired of it, it’s yours.
12. If I want it back, it’s mine.

Den och mycket annat går att beställa som tryck på tröjor, muggar och annat på Cafe Press.

Taro är nu 10 veckor och det går verkligen framåt. Jag har dörren ut till gräsmattan öppen för första gången och han går ut och rastar sig själv när han behöver. Det har inte varit en pöl inne på hela dagen och jag är överlycklig. Så nu hoppas jag på många varma regnfria dagar och att han lär sig att hålla sig hela nätterna så kommer han att vara rumsren på nolltid. Förhoppningsvis kommer det i samma takt som han klarar av att hålla sig längre stunder för jag har ju redan sett att han vet vart han ska göra av sig. Hoppas bara att han lär sig att säga till när han behöver ut om dörren är stängd. Men det kommer kanske om några dagar om han vänjer sig vid att ha dörren öppen.

Nu har det gått 8 dagar sedan Taro flyttade in och min energi har börjat återvända tack vare att han numera kan sova 7 timmar i sträck på nätterna. Hans sovtid på dagarna har halverats och han verkar känna sig hemma. Teffex är helt underbar som står ut med att ha honom hängandes i kinderna och när han är på humör så busar dom riktigt bra tillsammans. Det som inte funkar så bra för Taro är dragkamperna som oftast går ut på att Taro har en leksak som Teffex vill ha, Teffex tar leksaken och springer iväg med Taro släpandes efter sig. Men han kan även försöka ha riktiga dragkamper med honom. Då står han stilla och drar och tappar Taro greppet så räcker han snällt fram leksaken igen och väntar tills Taro fått ett bra grepp. Än så länge har han varit en utmärkt storebror och det är definitivt rätt valp jag tagit hem.

Igår var jag och hämtade hem Taro från uppfödaren. Teffex verkar inte bry sig så mycket och sköter sig fint. Han måste bara lära sig att inte väcka valpen när han sover bara för att en traktor kör förbi.

Första natten gick bra, jag fick sova 6-7 timmar totalt, uppdelat i tre omgångar. Men han sover som en liten gris om han får kura ihop brevid mig i sängen. Det var dock meningen att han skulle sova i sin väska som han gör på dagarna, men det är klart att det är lite hemskt att vakna upp ensam mitt i natten med ett nät mellan sig själv och den enda tryggheten man har efter att man blivit bortrövad från sin familj.

Det har bara blivit 2 pölar inomhus hittills och även om han inte säger till när han behöver ut så syns det rätt bra på hans kroppsspråk. Det har blivit några korta promenader för att rasta Teffex och då har han suttit helnöjd i en handväska och spanat på den stora läskiga världen. Vi har även testat att gå i koppel och det är inga problem än så länge eftersom han bara följer efter mig ändå.

Just nu ligger han och sover i mitt knä vilket är den enda anledningen till att jag har tid att sitta här och skriva. Försökte sitta här en stund tidigare när han sov i köket och det slutade med en pöl eftersom jag inte märkte när han vaknade.

Jag har inte mycket att säga idag, förutom lite skryt om att jag får den sötaste valpen någonsin. Har en bild till, men nu vet jag att den inte är på min valp utan det är hans syster, men förutom att det är fel kön (och ja, fel valp) så borde dom se någorlunda lika ut, han ska bara vara lite ljusare i färgen.

Jag har äntligen bestämt mig för ett namn, det blir en liten Taro.

Allt är förnyat just nu känns det som. Ny bostad på en ny stadsdel och trots att jag trodde att jag skulle hamna så långt bort från precis allt iom flytten hit så har jag helt vänt om och nu vill jag aldrig flytta härifrån. Det finns massor med stigar att upptäcka i en stor mysig skog, det är hundar överallt (utom just i skogen av någon anledning) och alla djur verkar trivas minst lika bra som mig.

Just nu är det tentaplugg som gäller och jag har lagt upp ett schema som jag ser ut att kunna följa rätt bra om jag bara lägger in några extra småraster mitt i för att vila huvudet. Den här gången ska det göras rätt då jag inte haft motivation att röra skolböckerna särskilt mycket alls tidigare under terminen.

I söndags kom det en liten valp på besök. En röd dvärgpinscherhane på 5 veckor och den sista maj flyttar han in. Jag ser verkligen fram emot att få hem min första valp, för även om Teffex betedde sig som en valp när han kom så var det inte fallet. Men han har kommit tillräckligt långt för att förtjäna en lillebror. Även om hans reaktion på valpen var mer åt “men matte, vad gör du med den där..?”-hållet. Men nu ser jag fram emot en sommar full av spring ut och in med valpen, tuggande på allt möjligt, rädda Teffex från överdriven valplek, ensamhetsträning, kombinering av valpuppsyn samtidigt som Teffex ska ha motion, socialisering, plugg, pojkvän och mycket mer.

 Ser ni valpen längst bak, det är antingen min valp eller hans syster. Jag kan tyvärr inte säga exakt vem det är. Men så söt är han iaf.

Våren har anlänt till ett norrland som fortfarande är täckt i snö och snart är det dags igen. I maj flyttar vi från kollektivet och in i en egen tvåa och jag har storslagna planer för det nya boendet. Steg ett blir att kaninsäkra lägenheten, steg två är att kaninsäkra hunden (eller blir det hundsäkrade kaniner?). Kaninerna ska nämligen vänjas vid lösdrift i kök/vardagsrum och hall och Teffex får då lov att lära sig att kaniner inte ska jagas. Han är dock kaninjägare i grunden och kommer aldrig att lämnas ensam med kaninerna även om han lär sig att dom inte får röras. Steg tre blir att kanin-, hund- och kattsäkra uteplatsen och sen är lägenheten i det närmaste perfekt. Hur det ser ut i övrigt är såklart inte lika viktigt som att djuren har det bra.

Jag är riktigt peppad på att bo själv igen, men jag får se hur glad Teffex blir över att inte ha Båtsman hemma med honom på dagarna när jag är i skolan. Men vi får fortfarande träffa både henne och katterna rätt ofta då hon bosätter sig en bit bort på samma område. Sen är det bara pojkvännen som ska flytta sig till rätt del av stan så är livet så bra som det kan bli.

Teffex har fått spenderade väldigt mycket tid utan mig den senaste veckan då jag börjar plugga och har varit i skolan, på nollning och flugit runt halva stan på annat på kvällarna. Som tur är så har han en underbar extra-matte som har tagit hand om honom så exemplariskt. Vi hade inte klarat den här veckan utan henne.

Jag har spenderat min första natt utan honom den här veckan också, den känns lite konstigt att inte ha honom med sig och jag saknar honom såklart. Men det har fungerat riktigt bra. Har fått höra att han inte längre ligger vid dörren och väntar på mig när jag är borta utan att han faktiskt ligger i sin korg. Det har jag märkt av när jag är hemma också. Han känner inte längre att han måste hålla koll på mig utan kan ligga kvar och vila även när jag går iväg till andra rum eller till skolan.

Vi har börjat arbeta med stress nu med. Hans favoritleksaker åkte in i en garderob för ungefär en månad sedan och han är märkbart lugnare och lyssnar mycket bättre när man är ute. Jag busar mycket mindre med honom också. Istället för att ha det vanliga buset varje dag så sätter jag mig ner och myser en stund, ser till att han är lugn när han ska fram och hälsa på besökare och behåller minst 2 tassar i golvet hela tiden (det börjar gå mer och mer åt 3 men det tar lite tid). Ibland blir han dock lite för glad och är uppe i midjehöjd igen. Men det får ta tid, här ska inget stressas fram när vi tränar avtressning.

För att väga upp för förra veckan så kommer jag att vara hemma rätt mycket den här veckan och ska försöka koncentrera mig lite mer än vanligt på både honom och dom andra djuren. Vi började idag med ett inte allt för uppskattat bad. Han såg rätt ynklig ut och försökte smyga iväg med öronen bakåt och svansen hängandes när han insåg vad som var på gång. Men nu är det årliga badet i badkaret avklarat. Nu behöver han inte bada förrän det är badtemperatur i sjön.

Igår upptäckte jag att Teffex till viss del styr mig med hjälp av skall. Han kan få mig att plocka fram leksaker som ligger under soffan trots att han ryms under själv, jag går på promenad på kommando och jag ger honom uppmärksamhet när han säger till. Idag tänkte jag ändra på det.

Han fick en ny leksakslåda idag. Den är blå och ungefär lika stor som Teffex, en helt vanlig blå plastback. Men den här är speciell, den är nämligen jättefarlig och man kan inte ta ut leksakerna ur den själv. Efter 10 minuters konstant skällande så tar jag fram klicker och godis och tränar på att han ska gå fram till lådan och sticka in nosen (lådan står på högkant), det går hur bra som helst även om han rycker lite ibland. Perfekt tänker jag och går tillbaka till datorn. Men det tänkte inte Teffex. Han kan nu gå fram och lukta på leksakerna, men inte vågar han ta ut dom själv. Så skällandet börjar igen och fortsätter tills jag börjar få huvudvärk och häller ut alla leksaker åt honom.

En stund senare försvinner hunden ur vardagsrummet och han går och leker med sin korg. Skällandet börjar igen och efter 5 minuter går jag och ser vad han gör. Då har han vänt sin korg upp och ner och skäller för att jag ska komma och vända på den. När han blivit tyst lägger jag till korgen och går iväg. Självklart så ska han då upprepa samma procedur. Den här gången väntar jag tills han går därifrån och blir tyst innan jag lägger till den.

Nu under kvällen så verkar han bara älska att höra sin egen röst. Han har skällt på katterna, mig, leksakerna, badkaret (åh, så underbart det ekar) och självklart även på sin numera tomma leksakslåda. Men min envisa hund har oturen att ha en väldigt envis matte. För jag tänker inte ge mig, skäller han så får han ingen uppmärksamhet alls. Men jag måste säga att jag tycker synd om mina grannar som troligen måste stå ut med det här beteendet dom närmaste 2-3 veckorna.

Vi har även varit på ett hembesök åt Hundrondellen idag. Så i början på nästa år har Teffex en adopterad kompis att promenera med. Jag hade ingen större aning om vad jag skulle säga när jag kom dit men det blev en trevlig pratstund och snart finns ännu en vettig hundägare i stan. Jag hoppas att jag får fler såna här uppdrag i framtiden då det är ett sätt att hjälpa hundarna även om man inte har någon egentlig kontakt med själva hunden och absolut ingen kontroll över själva adoptionen om det nu inte skulle vara så att hemmet hade varit rent olämpligt. Roligt var det iaf.

Ibland kan man börja undra hur mycket energi det finns i en liten hund med blandade jaktraser i. Någon gång ska jag ta reda på det men inte idag verkar det som.

Vi började dagen med en cykeltur, Teffex var överlycklig och studsig. En mil senare var han fortfarande pigg och glad, studsigheten kom tillbaka så fort vi kommit innanför dörren och det var dags för mat.

Istället för att servera maten antingen i matskålen eller godisbollen som vanligt så valde jag att träna med klickern en stund. Det tog en halvtimme innan han blev någorlunda lugn och nu går han omkring och försöker få ut den sista maten ur godisbollen. Han är lugnare än vanligt, men fortfarande inte trött.

Jag har iofs bara sett honom bli fysiskt trött en gång under det gångna året och det var på midsommar när han var igång konstant mellan 18-02, då la han sig nöjt och sov när vi kom hem. Men han hade ingenting emot promenaden som var 3 timmar senare. Jag ville ha en energisk hund med massor av energi, men ibland kan jag inte låta bli att längta tillbaka till den tiden då hundarna sov en hel dag efter en ordentlig utflykt.