Att sluta vara curlingmatte
Jag ska börja försöka släppa kontrollen på busan mer. Lite mindre curlingmatte och lite mer låt henne tänka själv. Men hon tänker inte alls på det jag vill.
Vi var i rastgården en stund men hon bydde sig inte alls om att komma när jag ropade. Första gången när jag ropade var exakt när hon började jaga fåglar och det var ju roligare. Andra och tredje gången hade hon något i munnen och det var också roligare. Hon är lydigare när hon är lös på riktigt än när hon är i en inghägnad. Jag vet inte varför.
Vi mötte en hund. Jag steg åt sidan och sa Nudda handen. Hon brukar kunna det i sådana situationer men inte den här gången. Båda hundarna drog och stretade så jag drog helt sonika med mig henne för att få större avstånd. Då buffade hon lite, hon gör det någon gång när jag drar med mig henne, det är det som utlöser det.
Vi (åtminstone jag) satte oss på en bänk i bästa valpstil för att titta på folk och hundar. Varje gång det kom en människa klickade jag när hon tittade på mig. Det kunde dröja innan hon tittade, ibland nästan tills människan gått förbi, men hon tittade i alla fall. Det kom en hundvalp gående med matte. Jag klickade och gav godis hela tiden men förlorade ändå hennes uppmärksamhet när hunden var helt nära och hundarna försökte dra mot varandra.
En kille som körde en annan man i rullstol gick förbi. Killen tlltalade mig, oj vilken söt hund, den fryser inte va. Nej, det gör hon inte. Jag hade inte fokus på busan så hon försökte rycka fram i koppplet för att hälsa. Jag halade in henne. Då morrade hon en gång. Antagligen för att mannen i rullstolen inte uppförde sig riktigt som hon var van vid men det var pinsamt. Jag vill ju att hon ska ha perfekt temperament och aldrig reagera negativt på något. Då blev jag nervös och samtalet med han som körde den rullstolsburna dog ut. En annan främmande kille hälsade när han gick förbi.
Jag har bestämt mig för att försöka igen med antidragtekniken att stanna när hon drar och vänta tills hon går till något som med god vilja kan sägas vara min sida och tar kontakt. Att själv segdra henne till sidan känns inte så klickerträningsmässigt och det där med att vända och gå åt andra hållet känns som en otymplig metod. Dessutom förstår jag den inte riktgt, man vänder när hunden gör fel och så vänder man igen när hunden gör rätt. I alla fall har vi stått stilla mycket idag.
Nu när jag försöker att inte avleda och förekomma märker jag hur lite vi har uppfostrat varandra och jag känner mig som en ruskigt dålig hundtränare.
