Nu har vi Påsk stängt på dagiset i 4 dagar så nu får man lite mer kvalitets tid med de egna hundarna.
Våfflan har en oerhörd energi, jag börjar undra hur ni har det som bara har en valp?
Jag har ju andra hundar för Våfflan att busa med så hon får utlopp för den mesta av sin energi…
men som sagt ni andra om ni har vad jag har har ni nog fullt upp…
Ha nu en riktigt Glad Påsk.
C 
Här vilar inga ledsamheter…busar så öronen flyger.
Våran lilla Våfflan lever loppan mest hela dagarna.
Hon har blivit en duktig kontors hund
och har insett att det bästa man kan göra när man är med matte på jobbet är att sova eller gnaga på ett ben eller busa med Salli.
Hon sover hela natten utan att kissa inne och väcker oss vid 06.00, matte skall ändå upp då och då är det brott ut!!!
Är inte matte snabb nog så får man ta kattluckan.
Hon följer bra lös och har nog börjat fatta att den där Våfflan dom ropar på helatiden är nog hon, kopplet är inte roligt men vi måste träna så vi inte får skämmas på valp träffen, jag har alltid tyckt att det är tråkigt att ha hund i koppel så ….
ja ja jag skall bättra mig.
ha det nu bra alla glad hundintresserade människor och jag lovar att det blir en vår snart.
Lilla Våfflan har återhämtat sig från sin “magsjuka” och återhämtat sig är rätta ordet. Det är mer än full rulle på henne.
Vi har nu haft våran första helg och hon har varit “ledig” det var ju ganska tråkigt .. så hon hitta på en massa hyss hemma. Testade vad som var ätbart och vem… katten och hon hade jätte kul, jagade varandra ut och in genom katt luckan. Stackars Våfflan när kattluckan blir för liten, då blir hon väl sittande som Nalle Phu i hålet….
Hon har en underbar vilja, kanske inte alla tycker den är så underbar men hundar med vilja tycker jag är lättare att jobba med dom har så mycket gratis. Vist det är en utmaning att peta ner en valp som vill upp i soffan typ 20 gånger innan den inser att man inte ger sig eller kampar om skosnören och byxben när man går….
I dag ganska precis en vecka från att vi hämtat henne har min Lagotto “Salli” lekt med henne för första gången hitills har det bara varit ganska tuff fostran och uppvisningar i vad som tillhör henne som “ledar tik”.
Hon brukar lägga sig med ett ben och gnaga med minen och uppsynen detta är mitt våga dig inte hit, sedan bara lämna det och lägga sig en meter i från och om Våfflan gick dit i tron att nu är det min tur hörs bara ett litet morr som en påminnelse bara om att det är fortfarande mitt.
Så i dag lämnade hon benet och gick undan med …okej nu är det din tur och när Våfflan också tröttnat på benet och lämnade det inbjöd hon till lek och lek blev det.
Att leva med hundar i flock får mej alltid att inse vad långt efter vi är när vi tror att vi kan kommunicera med hundar på hundars vis……man kan läsa hur mycket böcker man vill studera hur många hundar man vill man kan kanske kan lära sig att förstå hunden och hunden kan lära sig att förstå oss men aldrig så fullt ut så som hundarna förstår varandra.
Det är kanske därför man fortfarande efter 50 år tycker att hundlivet ger en så mycket för man lär sig något nytt varje dag.
Jag vill tacka alla hundar som lärt mig så mycket och jag har så mycket mer att lära.
Lilla Våfflan har lite ont i magen i dag, är pigg på att stoppa i sig saker ute… något slank ner som inte magen gilla. ´Så nu vill hon inte ha någon mat, får hålla koll på vätskan och låta henne sova i lugn och ro. Ingen feber.
Sedan får det bli lite risavkok och fisk så magen får lite ro.
Men hon orka busa lite med sin kompis Agnas(Chihuahua/pincher) och katten, så helt kass är hon inte.
Nyfikenhet kan ibland leda till oanade händelser, om man drar i en handuk som ligger på bordet med en hårborste på då kommer hårborsten ner med en smäll… vad gör man med den då…Atack.. hum inget har skrämt denna dam ännu…
Den 3/3 kom Dana eller som vi kallar henne “Våfflan” till oss.
Det första dygnet sov hon mesta delen av tiden med uppehåll för lite mat och “nödigheter”, efter sin långa resa från Solefteå.
“Våfflan” har varit jätte duktig och är väldigt “pratig” när hon är nödig så om hon misslyckas är det vårat fel.
Hon följer mej som en skugga och om jag lämnar henne går hon och lägger sig på sin fäll.
Nya saker som mystiska ljud och främmande saker möts med nyfikenhet.
Hon är med mej på “dagis” på dagarna där hon ligger på mitt kontor tillsammans med min andra hund Salli (en Lagotto)Salli har tagit på sig rollen att fostra den där lilla busen… det tar nog några dagar innan hon börjar leka med henne.
Detta var en liten resumé från Våfflans första dygn hos oss, jag skall försöka återkomma med lite bilder och text då och då under Våfflans tid hos oss fram till hon skall göra “lumpen” för försvarsmakten i mitten av nästa år.
Skriv gärna en kommentar, har du också en försvarsmakts hund kan du ju gärna höra av dej på min mail hundlotsen@hotmail.com du är också välkommen in på min hemsida www.hundlotsenhunddagis.se.
Den 3/3 08 flyttade Försvarsmaktens Dana till oss Familjen Westin Hamilton i Enköping.
Familjen består av mej Cecilia 50+, jag är vad säkert många skulla kalla en riktig “hundkärring”, jag har jobbat aktivt med hundar, hundägarutbildningar och “problemhundsbeetenden” under 30 år. I dag driver jag hunddagis och hundvård i Enköping samt håller privat lektioner för hundar med “kommunikationsproblem”.
Familjen består också av 5 barn i åldrarna 21 - 7 år Erik, Anna, Ida, Lina, Alexanderoch min man Lewis, Lewis är också egen företagare och driver en Lunch restaurang här i Enköping, vilket brukar uppskattas av hundarna, då det kan bli en och annan matrest. Den älsta nu utflyttade grabben Erik har gjort lumpen på K1 som militärpolis och är den “skyldige” till att vi har en hund från försvaremakten…. “du morsan de behövs fodervärdar” och ja så blev det…
Dana kallas numera “Våfflan” namnet valt av yngsta sonen Alexander 7 år.
Här skall jag försöka skriva lite om “Våfflan” och hennes tid hos oss innan hon gör “lumpen” för försvaret i mitten av nästa år.