Kendra - en envis jävla schäfer

Hon ÄR ju världens sötaste, det kan man inte ta ifrån henne. Men envis? Så där på gränsen till vansinne? Absolut. Ibland är inte vetrinärssprutan långt borta, mentalt :)  Mitt största projekt just nu är att få henne att gå fint i koppel. Problemet är att hon är så valpig, vill upptäcka allt och utan begränsning på tid. Ju längre hon får nosa runt och hälsa på allt och alla, ju värre blir hon, uppskruvad som en liten leksak. Så projektet är alltså att vara konsekvent och inte tillåta henne att flänga åt höger och vänster. Buffa till henne i sidan, rycka till lite i kopplet och säga nej, stanna och inte gå förens hon söker kontakt osv.

Förstå mig rätt. Älskar denna ljuvliga varelse. Hon är klok, vacker, mysig och fin på alla sätt. Men hon kan också driva mig till vansinne med sin envishet. Vi har haft henne i tre och en halv månad, och hon har fortfarande inte slutat med två egenheter. Att dra i kopplet och att jaga katten (en liten stackars innekatt som inte gör någon förnär, rör sig knappt, hon kanske inte ens lever?!) Hon gör framsteg. Från att ha velat DÖDA katten, så vill hon numer bara leka med den.