Så har det gått ett par dagar, och ‘boy have you guys missed something! 
Fredagen får vi väl bortse ifrån då. Hundarna fick vilodag från all träning, inte så mycket för att de inte VILLE träna eller BEHÖVDE vila, utan för att jag helt enkelt inte orkade den dagen. Har såna dagar då jag knappt kommer upp ur sängen, och då är helt enkelt hundträning out of the question…
Lördag, dvs igår så blev det däremot kulkul för grabsen! För första gången sedan vårat fatala misslyckande i FRK Bergslagens KM i viltspår i oktober (var det väl?) så var det äntligen dags att ta med sig flaskan med blod och de lurviga likdelarna ut i skogen igen. Efter att ha fått rabiesvaccinatonsokejbeskedet i torsdags känns det verkligen som att det är dags att släppa det senaste extremt dåliga resultatet i skogen och blicka framåt mot ett år med - förhoppningsvis - nya titlar på både Enzo och Gizmo.
Eftersom det var ett tag sen vi spårade så fick inte spåren ligga mer än en timme. Det var dessutom av praktiska skäl.. Hade inte så mycket att göra medan vi väntade på att spåren fick ligga till sig eftersom jag var en bit hemifrån. Hade tänkt träna lite på Mälarö BK som ligger ett par minuter från skogen, men när vi kom dit så var halva planen avstängd (förstörd pga lera tror jag) och resten av planen var upptagen av vad jag tror var en träningsgrupp. De tävlingstränade och jag kände att jag inte riktigt orkade med att samsas med dem, så Enzos träning fick vara. Dock passade jag på att utnyttja den del av skog som ligger precis bredvid klubbstugan, tog med mig Gizmo och våra dummysar och gick och tränade. Vi började med samma avlämningsträning som vi kört tidigare med fåglar inomhus, och som ni fick se i filmerna från köket. Det gick så rysligt bra att jag testade av ett par enkla linjetag, vilket OCKSÅ gick så jättebra att vi även körde ett par dubbelmarkeringar (om man kan kalla det så när man kastar själv, men i alla fall…). Allt gick KLOCKRENT!! KANONsnygga avlämningar, jättefin lydnad både runt mina fötter men även vid skicken på dummysarna och härligt glad ändå. :D Kan det vara så att det börjar fastna lite??
Sen åkte vi i alla fall bort till skogen igen. Eftersom Gizmo fått träna lite så föll det sig naturligt att Enzo fick spåra först. Hans spår var ca 400 meter lång, över stock och sten och genom buskar och sly. Körde ett vanligt blodspår, dvs jag släpade inte skanken. Använde strax under en deciliter blod, men körde inga bloduppehåll. På slutet låg en gigantisk älgskank och Enzo var i sitt esse! Jättefint spårat, ett litet tapp men han hittade tillbaka snabbt igen.
Gizmos spår var lite längre, skulle gissa på 450 meter. Började upp för ett berg (ca 25 meter rätt upp) för att sedan gå över ett kalhygge som blev efter Gudrun (ja, de är inte så snabba på att städa upp i skogen verkar det som), över elljusspåret, vidare upp i skogen och avslutades med en 75 meter lång raksträcka fram till vildsvinsklöven som låg och väntade under en liten gran. Även här använde jag väldigt lite blod, körde ett blodspår, men utan bloduppehåll. Dock var det väldigt snirkligt och inte mycke till raksträckor. Största svårigheterna var 1) rätt mycket snö, 2) spåret hade inte legat så länge och 3) sista raksträckan. Det var som att han kommit in i att det skulle snirkla sig, och vek av på en del färska spår. Men som vanligt har han absolut totalkoll på var spåret går, så jag brydde mig inte så mycket om det utan väntade ut honom.
Allt som allt en mycket härlig dag i skogen med mina boys alltså!! :) Ska försöka lägga spår igen så fort jag har möjlighet, dvs senast lördag.
Efter att vi kommit hem och fått i oss lite lunch åkte jag hem till mamma och drack te och såg på trolltyg i tomteskogen. Har sett den tusen gånger, och VISST: det är väl puttinuttigt ibland. Men den är ju så bra!! *skratt* Dock kunde jag inte med mig att lämna kvar sockersmulan Ebba, så hon fick faktiskt åka med mig hem (ni som sett henne vet hur underbar och söt hon är, och det är svårt att bara umgås med henne ett par timmar). Gizmo visade LITE väl stort intresse för sin syster, men kvällen och natten blev lugn och vi sov alla fyra (och även senare FEM, då Klas kom hem) i sängen och hade väldigt mysigt.
I dag var det dags för sökgruppen igen!! Veckans höjdpunkt känns det verkligen som! Gizmo fick stanna hemma med husse som vanligt, men Ebba och Enzo fick båda följa med. Ebba fick leka med fem andra hundar medan vi rekade rutorna och även när vi vallade vår ruta. Hur roligt man kan ha innan man når bristningsgränsen kan ni nog fråga Ebba, för hon hade verkligen enormt skoj under den timme det tog. Sen sov hon gott i bilen medan jag plockade ut Enzo, som idag var hund nummer två.
Enzo är ju bara så himla duktig!! Dock gjorde han något lite märkligt idag, vilket berodde på ett missförstånd mellan honom och andra figgen. Han vägrade nämligen att ta sökrullen och markera henne. Istället stod han och tittade på henne, pussade på henne och började sedan gå runt henne, kissa lite på buskarna… Skickade honom tre gånger innan han markerade, men sen flöt det på som en dans. (Det visade sig att hon gett honom godis när han kom upp till henne istället för att sitta passiv, något som gjorde honom väldigt förvirrad…) Förutom uppflunkandet vid fig 2 så gick allt jättebra, och han spikade verkligen övriga sju skick!! Sista var han lite trött, och möjligtvis lite slarvig men han löste det fint ändå så jag säger inget om det. Det är inte ens åtta figgar i eliten, så blir han inte trött i huvudet förrän vid skick åtta (eller i det här fallet 11, med tanke på hur många skick det blev på andra figgen) så är jag jättenöjd ändå.
Gizmo har inte fått träna nåt idag. Jag hade plockat fram två kråkor och tänkte köra lite i köket med honom efter middagen, men pizzan jag köpte med mig på vägen hem (efter att ha lämnat Ebba hos mamma efter söket) var inte av samma goda kvalitét som vanligt så jag mår lite sådär faktiskt… Men i morgon ska även storfjant få jobba.
Själv ska jag till doktorn i morgon och prata om min sjukskrivning, försenad sjukpenning och om varför Försäkringskassan skickar märkliga brev till mig. Så håll gärna tummarna… Kan behövas. 
Hoppas alla där ute har haft en riktigt härlig helg, och till er som orkade läsa hela vägen ner: tack! Och vila nu ögonen riktigt ordentligt. 
Kram
Martina
