Om livet med mina fantastiska hundar

Jag vet inte vad jag har gjort mot eventuellt befintliga högre makter, men jag mår verkligen som ett jäkla hästaschle! Hostar hela tiden. Sover ingenting… Var hos doktorn för ett par timmar sen. Hon lyssnade på lungorna och de låter jättebra, dvs hostan beror inte på min astma. Det finns heller inget slem i dem, utan de lät torra å fina. But still this fucking coghing… Jag blir tokig. Hon skrev i alla fall ut en ny hostmedicin som jag aldrig testat förr (har haft en flaska cocillana i kylen sen jag hade hosta i höstas och det hjälper inte) och så testade hon om jag möjligtvis har mycoplasma. Testresultatet kommer om en vecka… Helst hade jag sett att hon började behandlingen ändå, men det kan hon såklart inte göra.

Så det känns jävligt segt just nu. Fick åka hem från jobbet i gårförmiddag, för jag klarade helt enkelt inte av att prata med kunderna (vilket är väldigt negativt om man jobbar som säljare). Hundträning… näe, ingen sån heller. Så tävlingen nästa helg med Gizmo får vi se om den blir av.

Finland blir uppskutet en helg btw!! TKY ställde in sitt prov 10 maj så det blir Åland den 17 istället. Kan det bli två nykläckta champinjoner på min födelsedag tro?

Jo, I’m still alive jag lovar. 

Började ju jobba igen förra måndagen. Var med blandade känslor. Dels att jobba 8-17… var typ 1,5 år sen sist. Sen ett nytt företag. Ni som känner mig vet hur många nitar jag gått på, och framför allt efter Viasathistorien så var jag väldigt orolig. Men nu har jag jobbat en och en halv vecka och det känns faktiskt skitbra!
Tyvärr blir mina fyrbenta änglar lidande. All min energi går just nu åt att lära mig allt på jobbet, komma in i rutinerna osv. Inget utrymme för att träna hund alltså, varken fysiskt eller mentalt. Om det fortsätter vara lika fint väder om morgnarna som det var i morse så tänkte jag faktiskt försöka börja träna dem innan jobbet istället för att gå en långpromenad som vi gör i dagsläget. Men vi får se när vi kommer igång med det. Först måste det kännas lite mindre som tortyr att gå upp tjugo över fem…!

Jag har varken surfat runt eller läst bloggar så jag har inte så mycket koll i dagsläget, men jag hoppas verkligen att alla mina kära vänner där ute mår riktigt bra! Äntligen är våren i Stockholm, det om något får i alla fall mig att må bättre!!

Kram
Martina

I dag har jag och Klas varit tillsammans i åtta år. Lite kuriosa bakom datumet: jag var så himla rädd att han inte tyckte om mig på samma sätt som jag, men 9 mars 2001 bad jag min dåvarande vän C att fråga Klas! Lite fjortis sådär, men det funkade uppenbarligen

Åtta år är lång tid känns det som nu. Jag undrar hur det kommer kännas när vi firar 50 år.

Älskar dig min ängel!
Puss M

I morse var vi iväg till sökgruppen för första gången på tre veckor. Tänkte att jag skulle våga chansa lite och ökade svårighetsgraden rejält. Var en lyckad chansning - träningen har ALDRIG gått bättre! Kanonfina, raka, säkra skick och superpåvis! Var enormt glad och stolt över duktiga Enzo. Hade det varit apriltävlingen idag så hade vi fått mycket höga poäng, det vill jag lova.

En annan anledning att känna glädje idag var när Gizmo var med och vallade sökrutorna innan träningen. Det har varit mycket irritation på sistone pga en del saker han gjort (t.ex. tar sig ur halsbandet för att springa iväg till andra hundar) men en sak är i alla fall säker: han är fantastisk med andra hundar! Med oss ut i rutorna var sex andra hundar, alla utom en var hanar och tiken var riktigt grinig på honom. Det var en dvärgpincher och en bichon frisé bl.a. och det kändes verkligen fantastiskt skönt att Gizmo visade på största respekt även för den lilla pinchern då han fick en utskällning. Gizmo hade ju kunnat få honom tyst för alltid bara genom att trampa på honom, men istället gjorde han sig liten och backade därifrån. En del av er som läser bloggen kanske inte tycker att det är en så big deal, men för mig är det verkligen det. Eftersom Enzo är så himla osäker med andra hanar så är det en fröjd att kunna gå helt avslappnad och veta med 100% säkerhet att det inte kommer hända nåt.

När jag kom hem så lagade jag och Klas lunch/middag tillsammans. Lasagne blev det (vego till mig och kött till honom). Jättemysigt, och gott som attan.

Så kommer vi då till den pissiga avslutningen. I julklapp fick jag nämligen Metallicabiljetter av Klas. Har sett fram emot det så enormt mycket! Har aldrig sett dem live, och det skulle liksom bli lite av en dream coming true. Men när vi kom till Globen och satt och väntade så kom alla Metallicas bandmedlemmar upp på scen UTAN JAMES HETFIELD! Naturligtvis har han blivit magsjuk och ligger på sjukhus och konserten blev inställd. Fan. De kommer tillbaka senare i vår för att göra om konserten, troligtvis i maj. Skulle inte förvåna mig om det var samma helg som vi ska till Finland. Vore typiskt min otur.

Nä, nu ska jag sova! Nya jobbet väntar i morgon!

Jag blir så trött på mig själv. När ska jag lära mig!?!!??! Jajaja, jag la spåren å jag har ögon å blablabla, men när ska jag lära mig att hundarnas nosar går att lita på typ tusen gånger mer än bara mitt minne av spåren??!!?!?!?!! Gizmo kom - vad jag trodde var - halvvägs i sitt spår. Då blev jag så frustrerad av att vi var fel att vi bröt. Tog ett djupt andetag och gick tillbaka till spårstarten. “På’t igen bara, go go go! Nu kör vi!” sa jag till Gizmo. Och ta mig fan. Han var ju rätt första gången. GAAAHH!!! Jag tänkte verkligen första gången vi gick spåret att jag skulle lita på honom, bara vara tyst, följa efter i linan… Jo, det gick ju bra. Stackars Gizmo. Nästa gång ska jag låta hussepappan gå spåret och bara stå å vänta vid skanken. Förutom en idiot till matte i linan hade Gizmo ett antal andra svårigheter i spåret:
1 Någon annan hade lagt ett spår I VÅRT SPÅR. På nåt sätt hade de prickat in en av våra raksträckor och gjort en vinkel mitt i.
2 Rävarna som bor på Kärsön hade bestämt att Gizmos spår var ett utmärkt ställe att lattja på. Jag vet inte for sure, men jag tror det var minst tre rävar som lekt samtidigt på ett ställe.
3 Ni minns det andra spåret jag nämnde under punkt 1? Det spårslutet låg 5 METER från vårt spårslut. Dock bara en snitsel och ett fastknutet snöre (antar att rävarna snott den skanken).
4. Jag sa att JAG höll i linan va?
Fan, jag blir så irriterad på mig själv. Nästa gång jag själv går ett spår ska jag fan ha gaffatejp över munnen.
Med Enzo hade jag ju lärt mig av mitt misstag med Gizmo så här gick jag bara efter. Jag har ingen aning om hur vi kom till skanken, men vi kom dit vilket är det viktigaste. Dock var det inte ALLS likadant som Gizmos spår. Det var en vinkel extra och säkert 100 meter längre (inte pga några ringningar eller så alltså)!! Sjukt vad dålig koll jag har när jag går å lägger spår…

Nån frivillig att lägga finska spår till mig?? Så här kan vår träning absolut INTE se ut för då kan jag lika gärna stryka Finland ur kalendern!!

Gaffatejp

Helt sjukt va snabbt tiden går. Tyckte vi var hos vetten typ igår för att fixa första rabiessprutan och nu är det bara två månader tills båten går till Åbo. Crazy! Tack å lov börjar det bli lite plusgrader så vi kan komma igång med spårträningen. I morse var jag och la varsitt spår till grabbarna. Försökte göra dem så identiska som möjligt. Cirka 400 meter blodspår (utan släp av skank alltså), tre vinklar - två oblodade och en återgång - och 10 meter bloduppehåll. Glömde kniven i bilen så det blev tyvärr inga legor, men det kan vi ju ta nästa gång. Funderade först på att ta dem i morgon innan sökgruppen, men eftersom vi spårat så lite på sistone så tar jag dem i kväll innan solnedgången istället (då har de legat 6 timmar). Vill inte riskera varken att det blir för svårt pga orutinen eller att snön i spåren lyckas smälta bort, för då klarar nog inte ens spårgeniet Enzo det.

Kom på att jag nog måste börja åka till skjutbanan och träna på att sitta uppbundna vid skott! I Finland går nämligen skottprövningen till så att man binder upp hunden och ställer sig en liten bit ifrån medan det skjuts. Gizmo är väl rätt duktig på att sitta fastbunden medan Enzo mer är bra på att blixtsnabbt bita av kopplet… *hrrm*

Märks det att jag börjar bli nervös?

Gizmo 5 månader tränar apportering
Gizmo 5 månader även här men efter ett viltspår!
(Förstå att han varit så liten å söt!)

Enzo njuter av en skank efter ett av otalet lyckade spår

För er som inte vet det har även Enzo varit väldigt liten en gång i tiden

Japp, nu är det dags att hoppa upp på hästen igen, trots alla avtrillningar med näsan före ner i backen från hög höjd. Näe, jag ska inte börja rida igen, det är inte vad jag menar. Jag menar att det är dags att ta sig ut på tävlingsbanorna med grabsen igen! Så… Gizmo startar ettan igen 5 april och Enzo startar apellen 25 april. 

Ska försöka knepa ihop en liten tävlingskalender för året, men utöver de här två är det bara Finland som är spikat. Jag hade ju sagt att jakten skulle vara prio före lydnaden med Gizmo, men iom vårt bakslag med duvan så väljer jag att skynda långsamt. Lydnadsträningen å andra sidan går klockrent, och jag tror inte vi kan få till momenten i ettan bättre än de är nu!

Trevlig helg!

Jag har verkligen blivit USEL på att uppdatera! Ska inte bortförklara mig, men mina tankar har verkligen varit så snurriga under veckan att jag inte kunnat fokusera på nånting. I måndags var jag på sk observationsdag på ett företag som jag varit på intervju hos, bara för att se hur det var och om det är något som jag tror kan passa mig. Hade en skitkul dag och kände inte alls av den stress jag trodde skulle infinna sig direkt. Vi avslutade dagen med ett långt möte då vi utvärderade och gick igenom arbetsuppgifter, planering, framtid osv lite mer och fick beskedet att om jag ville ha det så var jobbet mitt. Eftersom de lovat lägga ner så otroligt mycket tid, energi och pengar på mig så kände jag att jag verkligen ville tänka igenom det för att kunna vara ärlig inte bara mot mig själv utan även mot dem - skulle jag klara att ge 100%???
48 timmars konstant tänkande, googlande efter skitsnack, diskuterande med vänner och sambo (lät till och med en vän kolla upp deras ekonomi och kreditvärdighet) osv så bestämde jag mig och lämnade igår beskedet till dem att jag tar jobbet!
Det var ett så otroooligt svårt beslut att fatta. Jag har verkligen blivit skiträdd efter hela Viasathistorien och är så rädd att bli bränd igen. Det märktes hur mycket jag gått och spänt mig för igår somnade jag typ halv elva eller nåt, vilket är MYCKET tidigare än jag somnat på sistone. Idag har jag ont i magen - tänk om jag fattat fel beslut?? Man kan ju faktiskt aldrig veta sånt på förhand, och vetskapen om det äter upp mig innifrån…
Vi får se hur det går, men jag börjar iaf på måndag klockan åtta. Will keep you updated…

Hundarna fick varsitt rejält lydnadspass i förrgårkväll (trots all oro över jobbet). Gizmo har verkligen gjort GIGANTISKA framsteg avseende apporteringen i LK1. Fotgåendet är också jättefint! Vi hade stora problem med läggande under gång, då han typ 9/10 gånger körde ställande istället. Det visade sig att han var in desperate need of doing number two, så jag tänker faktiskt inte haka upp mig allt för mycket på det….
Enzo fick träna mycket fotgående där jag var benhård med positionen och bara förstärkte när han gick perfekt. Och det gjorde han så mycket klick å godis blev det! 
Vi tränade även frivilliga byten vid fjärrdirigeringen, med bonusförstärkning vid sitt-stå. Gick kanon. Vår backaträning har verkligen gett resultat. Istället för att ställa sig framåt så backade han faktiskt ett steg! Sötisen!

Gizmo står just nu och visar rätt tydligt att han inte är nöjd med att sitta inne och titta på när jag bloggar…

Tyvärr får han nog nöja sig för tillfället, för jag försöker samla krafter att orka åka på freestylekursen med honom ikväll…

I går så tog jag stora niosvansade katten och piskade mig själv till att åka till bruksa med grabbarna. Å va glad jag är så här i efterhand att jag gjorde det!!
Gizmo fick träna stegförflyttningar och fotgående och GOD DAMN vilken härlig attityd!! Han är väldigt ivrig som alltid men ändå bra fokus och SÅ mycket glädje!!
Enzo fick träna fotgående och stannakommando (inför t.ex. inkallning med ställande alltså). Gick också GRYMT bra! Avslutade med att träna framförgående och han har ett härligt tempo fram till targeten. Jag började dessutom få till belöningstekniken så att han inte hann vända upp mot mig innan belöningen kom farande.

I morse när jag vaknade var jag väldigt seg i huvet, men tog ändå bilen och åkte till klubben (Mälarö idag till skillnad från igår då vi åkte till Vällingby).
Började med Enzo som fick träna massor av fotgående där vi bara gick långa raka sträckor med fokus på position och bibehållen kontakt. Tränade även lite stanna och avslutade med rutan. Jag flyttade inte på rutan men däremot skickade jag från alla fyra riktningarna och på olika avstånd, och stannade honom även på olika ställen i rutan samt att jag kommenderade ligg ett par gånger innan jag kastade bollen. Gick otroligt bra, är mest stolt över skicket från 35 meter som var klockrent!
Gizmo fick träna i princip hela lydnadsklass 1. Började med platsliggning (tyvärr utan andra hundar eftersom vi var ensamma) och värmde sen upp med lite fotgående (dock utan koppel som det ju är i ettan) vilket gick fantastiskt bra. Körde lite kamplekar med apportbocken och tränade sen spontana greppanden när han satt i utgångsposition. Snygga greppanden, och han släppte den bara en gång vilket är ett ENORMT framsteg. Testade av läggande och ställande under gång (för första gången sen typ oktober) och de var helt klockrena. Körde inkallning med olika avstånd (1 meter - 50 meter) och här visade det sig hur mycket vår fotträning gett utdelning!! Istället för att snurra runt och sätta sig snett så gjorde han en tvärvändning i luften precis framför mig och kastade sig bakåt till utgångspostion!!! Testade av hoppet och även här är nu avslutningen perfekt! Behöver jag säga att jag är väldigt sugen på att anmäla till tävling? Jag vet att jag sagt att målet med en etta i lydnadsklass ett är något vi kommer satsa på först när ettan i nkl är fixad, men jag lovar: hade det varit tävling i dag hade vi haft över 180 poäng. Tål att tänkas på. Jag kan ju iaf KOLLA vad för tävlingar som finns i närheten… right?
Enzo har lite finslip kvar innan jag kommer anmäla oss till trean igen men däremot så kommer jag anmäla oss till en appell snart igen.

Härlig helg alltså! Det är fantastiskt vad lite lyckad hundträning kan göra med mig!!