Om livet med mina fantastiska hundar

Ja, jag säger då det. Fråga mig inte hur jag lyckas jämt. Men nu har jag lyckats radera exakt ALLA nummer i min mobil. Jag vill gärna ha tillbaka dem. Har ni tips eller kanske ett nummer? Ring Efterlyst på nummer 08-7020090 eller maila mig på martinafryklof@hotmail.com. Bra tips belönas!

I måndags var det sökgrupp igen! Såg fram emot det som aldrig förr! Var ju flera veckor sen vi var med sist och snart är det tävling å allt. Tyvärr gick det sämre än någonsin. Jag gjorde en rad misstag (som att låta Enzo vara med och valla trots att det var rätt varmt) vilket gjorde att han inte orkade jobba helt enkelt utan blev skitlåg… Skräp av mig! Så nu ska jag verkligen försöka vara med på sökträningen i övermorgon, vilken i så fall blir sista innan tävlingen.

Jag vill gärna be er att inte fråga om varför, men i dag sa jag upp mig från jobbet av en rad väldigt bra anledningar. Jag har trivts så otroligt bra och haft så himla roligt, men kunde tyvärr inte fortsätta. Tack vare mina kontakter så kommer det lösa sig snabbt med nytt jobb, och jag kommer börja jobba med något som inte kräver 110% engagemang och energi hela tiden, vilket mitt nuvarande jobb gjort (när jag skriver 110% menar jag verkligen 110% också - inte att jag är lat).

Sugen på en puss någon? Ser ni att Enzo börjat få lite farbrorsskägg?

Är väldigt nöjd med nya kameran (Nikon D2XS). Vi har bara ett vanligt 18-55 objektiv men ska köpa ett som man kan zooma lite mer med. Men det är riktigt kul att kunna ta riktiga foton! Behöver aldrig oroa mig för att de blir suddiga eller så, eller att det tar mer än typ en halv sekund att ta en bild (vilket var ett ENORMT irritationsobjekt med förra kameran). Dock har den så sjukt många funktioner att jag tror att det tar flera år att lära sig den.

Herre jösses, skulle lika gärna kunna lägga ner bloggen helt. Skriver ju aldrig i den längre… Har varit väldigt mycket jobba-sova-jobba-sova på sistone och hundarna har väl inte gjort så där jättemycket precis.

Förra helgen var vi på landet med mamma och Ebba i alla fall! Var otroligt mysigt. Jag var ju väldigt sjuk, men hundarna springer ju fritt ute där så de stormtrivdes!

Har kommit igång rätt bra med träningen igen. Blev en liten paus när jag började jobba och dessutom blev sjuk, men idag skulle jag tävla med Gizmo vilket blev den där extra sporren jag behövde. Träningen går SJUUUKT bra!! Ni vet ju vad man säger om pauser, de behövs ibland för att saker och ting ska sjunka in.
Tävlingen idag var dock mindre lyckad. Jag märkte tidigt på Gizmo att han var väldigt… splittrad kanske är ordet jag söker. När jag vände mig om vid platsliggningen hade han satt sig upp. Efter typ en minut och femtio sekunder (av två minuter) kunde han inte längre hålla sig utan började leka med schäfern som låg bredvid. Resten av momenten var ömsom vin, ömsom vatten. Världshistoriens (i alla fall i Gizmos värld) finaste fotgående, vilket också blev tilldelat dagens högsta betyg i ettan. Efter att kossorna i hagen bredvid plan brutit sig ut i höstas och traschat hela appellplanen så var det väldigt intressanta hål i marken som ALLA hundar utom Gizmo ville undersöka. Han hade tvärtom jättefin kontakt med mig hela tiden. Dutti! Läggande under gång var också jättefint, men tyvärr nollade vi både inkallning (tjuvstart) och ställande (stannade inte alls). Apporteringen är ju vår akilleshäl i vanliga fall men vi fick i alla fall en femma idag. Hoppet var jättebra. Lägsta totalpoängen som jag någonsin fått under alla år jag tävlat hund, men jag bryr mig inte tillräckligt för att älta om den, eller ens skriva siffran här i bloggen.

Om ett par veckor är det appellsök med Enzo i Bro-Håbo! Jag är sjukt taggad. Han går så hiiiimla fint just nu! Vi har tränat mycket linförighet sista veckan. Eftersom det var ett par år sedan vi tävlade lydnadsklass ett så har vi inte gått så mycket fot i koppel sen dess, och det är lite tråkigare än fritt följ tycker Enzo. Men nu har han hittat sin härliga attityd även i det momentet. Eftersom sökträningen gått så himla bra under vintern så förväntar jag mig inget mindre än uppflytt den 25.

Våren har kommit sen jag uppdaterade sist! När jag och Gizmo var ute å promenerade i skogen innan tävlingen såg vi BLÅSIPPOR!!!

Hoppas alla kära vänner där ute mår riktigt bra. Jag ska tassa runt lite i några av de bloggar jag brukar följa innan jag går ut och tränar med Enzo.

Kram /M

Jag har verkligen blivit USEL på att uppdatera! Ska inte bortförklara mig, men mina tankar har verkligen varit så snurriga under veckan att jag inte kunnat fokusera på nånting. I måndags var jag på sk observationsdag på ett företag som jag varit på intervju hos, bara för att se hur det var och om det är något som jag tror kan passa mig. Hade en skitkul dag och kände inte alls av den stress jag trodde skulle infinna sig direkt. Vi avslutade dagen med ett långt möte då vi utvärderade och gick igenom arbetsuppgifter, planering, framtid osv lite mer och fick beskedet att om jag ville ha det så var jobbet mitt. Eftersom de lovat lägga ner så otroligt mycket tid, energi och pengar på mig så kände jag att jag verkligen ville tänka igenom det för att kunna vara ärlig inte bara mot mig själv utan även mot dem - skulle jag klara att ge 100%???
48 timmars konstant tänkande, googlande efter skitsnack, diskuterande med vänner och sambo (lät till och med en vän kolla upp deras ekonomi och kreditvärdighet) osv så bestämde jag mig och lämnade igår beskedet till dem att jag tar jobbet!
Det var ett så otroooligt svårt beslut att fatta. Jag har verkligen blivit skiträdd efter hela Viasathistorien och är så rädd att bli bränd igen. Det märktes hur mycket jag gått och spänt mig för igår somnade jag typ halv elva eller nåt, vilket är MYCKET tidigare än jag somnat på sistone. Idag har jag ont i magen - tänk om jag fattat fel beslut?? Man kan ju faktiskt aldrig veta sånt på förhand, och vetskapen om det äter upp mig innifrån…
Vi får se hur det går, men jag börjar iaf på måndag klockan åtta. Will keep you updated…

Hundarna fick varsitt rejält lydnadspass i förrgårkväll (trots all oro över jobbet). Gizmo har verkligen gjort GIGANTISKA framsteg avseende apporteringen i LK1. Fotgåendet är också jättefint! Vi hade stora problem med läggande under gång, då han typ 9/10 gånger körde ställande istället. Det visade sig att han var in desperate need of doing number two, så jag tänker faktiskt inte haka upp mig allt för mycket på det….
Enzo fick träna mycket fotgående där jag var benhård med positionen och bara förstärkte när han gick perfekt. Och det gjorde han så mycket klick å godis blev det! 
Vi tränade även frivilliga byten vid fjärrdirigeringen, med bonusförstärkning vid sitt-stå. Gick kanon. Vår backaträning har verkligen gett resultat. Istället för att ställa sig framåt så backade han faktiskt ett steg! Sötisen!

Gizmo står just nu och visar rätt tydligt att han inte är nöjd med att sitta inne och titta på när jag bloggar…

Tyvärr får han nog nöja sig för tillfället, för jag försöker samla krafter att orka åka på freestylekursen med honom ikväll…

Det har hänt nåt konstigt, nästan läskigt ute. Det är nån konstig färg på himlen… vet inte om det är blå färgen heter? Och sen är det nåt konstigt gult på den också, väldigt ljus gul, nästan lysande - som dessutom alstrar värme. Jag vet att nånstans långt bak i huvet har jag ett minne av att jag sett detta fenomen förr, men det var så länge sen att jag inte minns vad det heter…

Koppellångpromenaderna blir på nåt sätt lite mysigare tack vare den nya färgen på himlen…

Ja, nu har det varit lite halvglest mellan uppdateringarna. Det beror helt enkelt på att vi inte har tränat nånting under veckan. Jag vet inte om det beror på hostan och brist på sömn, men jag har varit helt slut. Har dessutom haft rejält lågt blodtryck (82/52) vilket säkert också har bidragit. (Nån som vet varför man plötsligt får lågt blodtryck förresten? Har alltid varit perfekt förr?)

I dag har jag försökt sparka mig själv riktigt hårt där bak för att vakna till. Har nämligen inte mindre än TVÅ intervjuer i eftermiddag! Ett som säljcoach och ett som säljledare. Känner att jag gått hemma så pass länge nu att jag måste börja försöka ta mig ut i arbetslivet igen. Min terapeut säger att det är livsnödvändigt för mig, eftersom jag blivit så otroligt knäckt psykiskt och helt har tappat både självkänsla och självförtroende. Känner ju att jag inte kan nånting längre och mår bara sämre och sämre.
Grabbarna är rätt uttråkade - som sig bör får man väl säga. Jag hade tänkt träna idag, men vill inte göra nånting som leder till att jag blir trött å fuckar upp intervjuerna. Har ju tagit en paus från narkolepsimedicinen, men tog en sån ändå i morse. Allt för att jag ska orka lyckas med intervjuerna.

Så… nog om mig.
I morgon ska jag förhoppningsvis träna med en ny träningskompis! Hon är ny medlem i Mälarö BK och sökte träningskompisar för lydnaden, och det är ju precis vad jag och Enzo behöver!
För Gizmo är det freestylekurs i morgon igen. Har ju tränat alldeles alldeles för lite, men men. Inte mycket att göra åt, och därför inget att gräma sig över. Vi får ta kunskaperna från kursen och träna hemma när kursen är slut istället. Eftersom det inte är meningen att vi ska tävla så känner jag faktiskt inte så mycket press (inte lika mycket som vanligt i alla fall).

Målen för året kommer jag inte ändra på. Gizmo ska fortfarande ha sin etta i nybörjarklass, och uppflyttningsmålen i lydnad och bruks för Enzo ska uppnås. Till Finland åker vi 10 maj som bestämt. Jag har bara en liten svacka just nu, men den ska jag snart upp ur. Sådeså.

I dag åkte jag och mamma och gick promis med de tre odjuren på samma ställe som jag och Elisabeth gick i tisdags. Eftersom varken jag eller mamma hittar där bestämde vi oss för att följa en markerad slinga som skulle vara 3,3 kilometer lång och markerad med röda markeringar på träden längs stigen. Jo men tjena. Det hade säkert gått jättebra om det inte var för att det var jag och mamma som gick där! Vi hade ju fullt fokus på isfläckarna på marken och hundarna som lekte så vi gick fel jag-vet-inte-hur-många-gånger och vi lyckades till och med gå runt i en cirkel vid ett tillfälle! Helt otroligt!! Tur det var bra väder och att vi inte hade någon tid att passa för vi var ute i nära två timmar. När vi väl hittade tillbaka till bilen så kändes det lite i lårmusklerna, men det var verkligen en mycket mysig promenad!

I kväll var det freestyle igen. Eftersom Gizmo inte fått någon egentlig träning senaste 8 dagarna så var det nog bra att han fått springa av sig i skogen. Vi tränade bakdelskontroll, buga, front och “high ten”. Att hoppa på folk är ju Gizmo redan väldigt bra på, så det gick bra. Nu gäller det bara att få till att han prickar mina händer med tassarna också. Front kunde vi sedan tidigare, dvs att hunden ska ställa upp framför föraren. Den bakdelskontrollsövning som vi tränade i dag har vi inte gjort förut, men den innebar att hunden skulle gå upp på en hink, låda, kastrull eller vad man behagar använda med framtassarna och flytta bakbenen när föraren flyttar sig. Nyttigt. Vi frishejpade, och kom så långt att Gizmo dels la sig ner men med framtassarna uppe på hinken (!!) och dels att han satt och slog på hinken, lite som om den vore en trumma. Små kriterier… Buga körde vi med targetsticka och även om vi aldrig gjort det förr så gick det väldigt snabbt att shejpa fram att han bugade!
Riktigt lyckad träning i kväll alltså!

På söndag är det sökgrupp igen. Jag står lite i valet och kvalet om jag ska vara med… är väldigt sugen på att åka med mamma och Roffe till landet nämligen. Annars är det inte mycket mer som händer just nu. Söker lite jobb när de dyker upp, försöker fundera lite allmänt på framtiden (inte helt lätt, det lovar jag). Har bestämt mig för att jag ska söka ett par utbildningar på SU i höst. Kandidatprogram i matematik  och kandidatprogram i matematik och ekonomi är de två jag tittat lite på. Har även läst lite om kandidatprogramet i matematik och filosofi, men känner att jag inte riktigt hänger med på vad den går ut på… Men jag känner verkligen att när jag läser om de två första så är det ju det där jag vill hålla på med!! Jag älskar matte. Förmodligen för att jag älskar logik, och matte är logiskt på ett så enkelt sätt. Jag har aldrig själv gjort något så roligt teoretiskt och samtidigt utvecklande som när jag läste gymnasiematten (läste A,B,C och D på komvux, blev aldrig av att jag läste E av nån anledning).

Sköt om er alla kära läsare!!

I går trotsade jag hostan och bestämde mig för att gå en sväng med Elisabeth och Filippa, och klockan tio stod Elisabeth här och knackade på. 2 timmar och 15 minuter var vi ute och gick!! Helt fantastiskt skönt, jättefin skog som jag inte gått i förut, glada hundar, bra väder… ja, precis vad jag behövde kanske man ska säga? Finns väl inget som rensar tankarna så mycket som en rejäl långpromis. Jättekul att se grabbarna leka med Filippa också. Mina jättedrular vs liten cairnterrier var väldigt intressant att se. 
Efter att jag ätit lite lunch åkte jag och fick taktil stimulering i spånga. Fick ett presentkort av mamma i höstas men det har inte blivit av förrän nu. Jag själv har gett taktil till en del personer jag jobbat med som personlig assistent samt mina hundar men själv har jag aldrig fått det förrän nu. Var väldigt skönt och rekomenderas varmt.
Sen bar det av hem till mamma för födelsedagsfika för hon fyllde ju år i går.

I dag har jag inte lika mycket planer. Var precis upp till en granne och hjälpte henne byta gardiner i köket och om typ en timme ska jag till psykoterapeuten igen.

Jag måste fråga er som läser bloggen om hjälp. Eller tips i alla fall. Jag har ett problem som jag inte vet vad jag ska göra åt. Det är Gizmo. När vi är ute och går så skäller han på allt han tycker är konstigt, t.ex. folk som går konstigt, löv som blåser… ja, ibland tror jag att han skäller på spöken uppe i huvudet för jag ser ingenting. Och han skäller på ALLA hundar. Att han skäller på folk är ett stort problem naturligtvis. Framför allt om personen i fråga är hundrädd, men överhuvudtaget tycker ingen det är kul att bli utskälld. Att han skäller på hundar är ett GIGANTISKT problem. Inte bara för att han kan skrämma hunden i fråga eller göra den riktigt förbannad. Jag har ju oftast Enzo i andra kopplet, och Enzo behöver inte bli räddare än han är för andra hanar. När Enzo ser en annan hund saktar han ner och gör sig mindre, ibland lägger han sig platt på marken. Gizmo å andra sidan kastar sig i kopplet och skäller som en jäkla dåre, vilket - föreställer jag mig - gör att Enzo upplever situationen som ännu värre.
Jag har provat en hel del olika saker. Ignorera och bara snabba mig förbi den andra hunden, skälla ut, vända om, vänta ut… listan kan göras lång. Men när han väl sätter igång och skäller så kan jag välja vad som helst på listan och han SLUTAR INTE SKÄLLA!! Han kan skälla i fem minuter efter att den andra hunden är borta MEDAN VI GÅR!! (Jag har provat att gå med dem en och en, men det hjälper inte heller, och det är inte ett långsiktigt alternativ.)
Det här med att han inte slutar skälla är genomgående i hela vår vardag förresten. Skäller han inomhus så slutar han inte heller.

Jag blir smått tokig och vet inte vad jag ska göra, samtidigt som jag är mycket orolig över vad som händer i Enzos huvud när Cirkus Gizmo kommer till stan.
Så jag behöver er hjälp! För jag kommer snart tappa förståndet.

Jag gör ett nytt försök att skriva gårdagens inlägg. Om det inte funkar den här gången kan worldpress förvänta sig ett mail med en H-bomb!!

Vad jag skrev var att jag varit väldigt dålig senaste dagarna. På lördagen skulle min älskade mamma fira sin födelsedag med mig, mina syskon och allas respektive, men både jag å min karlslok låg hemma å snörvlade å hostade istället. Lite alla hjärtanfirande blev det, med en flaska mousserande, räkor och Jeff Dunham. Ungefär vad vi orkade med. Lite sjukromanik skulle man kunna kalla det.
I går ställde jag givetvis in sökträningen med Enzo. Jag tror att själva sökträningen i sig inte skulle vara så farlig, men att ligga figurant kändes inte alls som en bra idé. Mitt dåliga samvete satt och hoppade på min ena axel så jag höll på att bli sned i ryggen, så jag tog ändå hundarna och åkte en sväng till bruksa och tränade lite lydnad. Vi tränade nästan bara vändningar på stället och ingångar, och det gick väldigt (!!) bra med båda två. Härlig attityd och bra fokus, trots 100%igbrist på långpromenader och träning senaste dagarna. Var väldigt matt efteråt, men det kändes faktiskt värt det.
Jag åkte hem, hällde i mig en stor kanna te och åt lunch för att åka till FRK Östras årsmöte. Mötet inleddes med utdelning av diplom till hundar som fått nya titlar under 2008, och grabbarna fick naturligtvis varsitt. Det är lite roligt tycker jag.
Efter själva årsmötet höll Peter Flinck föreläsning om Mocktrial. Jag visste inte riktigt vad det var innan jag åkte dit, men det är tydligen något som engelsmännen uppfann för att kunna träna inför a-proven. Kortfattat ett inofficiellt a-prov med dummysar! Verkar SÅÅÅÅÅÅÅ roligt, men något fruktansvärt svårt!! Peter berättade om dirigeringar på 300 meter på en mocktrial han varit med på i somras… förvisso i finalen, men ändå! Om inte annat fick jag en nytändning till jakten, vilket verkligen behövdes, samt en del träningsidéer.

Sist men inte minst så ska jag - ÅTERIGEN - anta Annas utmaning!! Ska försöka komma ihåg mina svar också…

Regler:
1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta åtta sanningar om dig själv.
3. Utmana åtta personer.
4. Skriv ett meddelande till de åtta personerna så att de vet att de är utmanade.

1) Jag gick inte gymnasiet. Eller… jag började första ring tre gånger. Jag har emellertid i efterhand läst in motsvarande 5 års studier på 2,5 år på komvux!
2) Jag är väldigt öppen med min trassliga bakgrund och personliga svårigheter. Detta har utnyttjats till min nackdel av väldigt väldigt många.
3) Sen jag var 13 har i princip alla nya relationer (både vänner, pojkvänner och jobb) varat i max 6 månader. Dock har jag varit tillsammans med Klas i ganska precis 8 år, vilket nästan måste räknas som ett mirakel.
4) Även om jag alltid tycker mig sätta alla andra före mig själv så har flera personlighetstest visat att jag bär betydligt större narcissistiska drag än snittet.
5) Jag har en perceptionsstörning, dvs jag har en störning som gör att jag inte alltid förstår att mina handlingar kan få konsekvenser.
6) Jag har jättestora ålderskomplex, och tar hemskt illa vid mig när folk påpekar hur ung jag ser ut eller på annat sätt behandlar mig på ett sätt som jag anser vara överlägset.
7) Innerst inne är jag pedant, men känner inte till någon som har det stökigare hemma än jag själv.
8 ) Första kontakten jag hade med “psykfolk” var när jag var sju och gick till skolkuratorn för första gången. Sedan dess har jag haft kontinuelig kontakt, men nu 20 år senare måste jag säga att på sin höjd 3 av de kanske 30 kontakter jag haft varit bra.

Så… vilka ska man utmana… *moahaha* Nä, jag utmanar er som känner er manade, och ni får gärna skriva en liten kommentar om ni gör det.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Mamma kommer hit om en stund med Ebbatösen och ska se på Wall-E.

Yessss!! Jag mailade Linda på Hundens Hus och jag fick okej på att fortsätta den instruktörsutbildning som jag påbörjade våren 2005!! Jag hade ju sån fobi för att prata inför folk, att jag insåg att hålla kurs för okända hundägare vore omöjligt. Men efter att ha jobbat ordentligt med det har jag ju inga problem längre, så nu vill jag fortsätta! Detta är alltså allmänlydnadinstruktörsutbildningen, men det vore kul att forsätta med deras andra kurser efteråt. Man kan ju bli allt från MH-domare till rallylydnadsinstruktör!
Hundpsykolog kanske vore något… undrar ju oftare än oftast vad som rör sig i grabbarnas huvuden.