Om livet med mina fantastiska hundar

Inomhusträning blev det! Medan jag gjorde mitt eftermiddagste så fick grabbarna turas om att träna, typ två minuter i stöten.
Båda fick först “klickas in” lite på targetstickan. Enzo har inte tränat detta på över ett år men han kom ihåg! Smarta lilla vovve. Gizmo kunde den ju redan, så det gick också bra.
Under Gizmos pass tränade vi snurr och spinn, samt lite åtta. På kursen tränade vi ju åttan med handen som target, men jag fick så jämrans ont i ryggen efter (har fortfarande ont nu fyra dagar senare) att jag tänkte att vi kör den med stickan istället. Och det gick faktiskt bättre! Har ju mindre hotfullt kroppsspråk om jag inte måste böja mig framåt, så det kan bero på det. Gizmo är ju rätt känslig just för sånt…
Enzo fick träna början på buga samt att gå in mellan mina ben (dvs början till åttan). Gick bra det också, men han har inte riktigt förstått att när targetstickan är framme så ska han gå å nosdutta på den, inte köra igenom hela biblioteket av saker han kan först…

Efter tet gick jag och Gizmo och handlade. Han var jätteduktig. Satte honom med ryggen mot affärn, och trots diverse andra hundar och rätt mycket folk satt han kvar på samma ställe (naturligtvis kopplad). Dutti.
Som belöning fick han bära hem bregottspaketet - världens bästa belöning enligt Gizmo!!

Nu var det några dagar sedan vi skrev sist… så var ska vi börja hmm…

I lördags tränade vi med Johanna och Alfons. Herre jösses så söta de är när de är små… nästan så man får karies… Men i alla fall. Dåliga nyheter först. Gizmo fick världens största bakslag och mosade - återigen - en duva. Det var inte ens meningen att han skulle ta den just då för vi tränade avlämning med en kråka. Men så - under en av alla pauser - studsade han iväg och tog duvan istället för kongen. KRASCH sa det så var duvan inte så mycket att ha… Jag har analyserat det här i timtal nu och orkar inte göra något vidare djupgående inlägg om det. Men jag har kommit på ett par saker. Dels var Gizmo extremt mycket uppe i varv innan vi ens började träna. Jag skulle ha lugnat honom lite, kanske genom lite fotgående eller vad-vet-jag. Sen så måste jag väl erkänna att jag kände lite press eftersom Johanna stod där. Tyckte väl nånstans att vi kommit så långt att “han borde kunna”… Så jävla dumt. Nä, nu ska jag inte skriva mer om det för jag blir så fruktansvärt förbannad på mig själv.
All annan träning gick bra! Enzo fick bl.a. träna budföring med Johanna som mottagare, och det gick SÅ bra! Gizmos träning av utgångsposition stående framför mig gick också bra. Han kommer snabbare och snabbare upp i rätt position. Var riktigt nöjd med all träning (förutom duvan då *hrrm*). Måste tillägga att träningen med kråkan gick över förväntan…

Söndagen skulle tillbringas hemma hos svägerskan ätandes tårta och kakor (hon fyllde år ett par dagar innan) men jag mådde riktigt dåligt hela dagen, och istället för tårta blev det ett gäng panikångest-tabletter och soffliggande. Jag förstår att en del kan se en koppling mellan lördagens bakslag och panikångesten, men det är så mycket annat som ligger bakom som jag inte tänker skriva om här.

På måndagen träffade jag nya psykoterapeuten för första gången. Får se om hon är nåt att ha (erfarenheten säger att 9 av 10 “psykfolk” är obeskrivbart inkompetenta) men jag ger henne en chans och ska träffa henne igen redan i morgon faktiskt. Slut i huvet efter söndagens ångest och besöket hos psykoterapeuten lånade jag mammas bil och åkte med hundarna till landet. Världens bästa terapi… Måndagnatt stod jag ute (medan hundarna gjorde det sista för natten) och försökte lyssna efter ljud. Jag vet nu hur det känns att vara döv. Det enda som hördes var min tinitus - INGET annat. Sjukt. Skönt. SÅÅÅ avkopplande.
Mycket hundträning har det blivit av diverse olika slag. En del inomhusträning där Enzo bl.a. har lärt sig sitta vackert och vinka, Gizmo har lärt sig början till samma moment, och båda har tränat targetmatta (burklock i plast). Har även åkt till Heby BK (som ligger fem minuters bilresa från landet) och tränat. Stackars Gizmo bröt av en klo på baktassen mot skaren i förrgår, så han har fått träna platsliggning vilket kan göras nog så svårt om man vill. Enzo har fått träna rutan med ett - för oss - nytt problem. Det var ingen som tränat på plan innan oss sedan snön föll, men däremot har en del gått över planen (både människor och harar), vilket gjorde att Enzo var tvungen att springa över korsande stigar för att ta sig till rutan. Nånstans i huvet på Enzo verkade det mer logiskt att stanna på stigen och vända upp mot mig. Frågor på detta? Jotack. När detta hände i förrgår så blev jag jättefrustrerad (fråga mig inte varför…) och det löste naturligtvis inte problemet. I morse åkte vi tillbaka till klubben och tränade på samma sak där jag medvetet ställde rutan så han var tvungen att korsa stigar när jag skickade från vissa håll medan snön var helt blank från andra vinklar. Gick mycket bättre idag, och han klarade som bäst två skick på raken från 25 meter där en stor stig korsade mitt i hans väg mot rutan. Då slutade vi.

Jag var ju tvungen att åka hem idag för ikväll var kurstillfälle nummer två på Gizmos freestylekurs! Gud vad jag skrattar åt min lille knäppskalle… Han vill så gärna göra rätt, det är ju underbart vad klickerklok han är! Men när jag står och försöker få honom att gå in mellan mina ben genom att böja mig på nåt märkligt sätt för att få in min hand bakifrån så jag kan hålla den mellan knäna på mig själv så står han mest och tittar. Och sen sätter han sig fot. Och så ställer han sig framför mig. Och sätter sig fot. Och snurrar in bakom mig med rumpan i backen (bakdelskontroll jotack!). Och så plötsligt ser man bokstavligt talat på honom hur poletten trillar ner och han gå in mellan mina ben och nosduttar min knutna hand och blir sååååå lycklig när klicket ÄNTLIGEN kommer att han rullar sig i snön. Älskade vän, vad du gör mig lycklig. 
Förutom åttan tränade vi även hopp över benet, vilket inte var helt lätt (jag är rätt rädd om mina knän och kanske därför lite harig när min 40kilosängel ska försöka sväva över). Vi skulle även lära dem fot men det kan vi ju redan. *hihi* Snurr och spinn tar vi och tränar in hemma i lugn miljö. Ute på den snöiga gården ihop med de andra hundarna var det snurrigt nog ändå…

Jag ska slänga in bilderna från landet i datorn och lägga upp ett par i bloggen. Usch va jag längtar tillbaka!

Tre träningspass blev det idag. Först fick Enzo gå ut å fortsätta träningen med framförgående med petflaska som nostarget. Blir för stressad… Har inte ökat avstånd eller krav, får testa att göra det i morgon. Han har tidigare stressat upp sig när uppgifter blir för enkla. Eller stressad… frustrerad kanske snarare. Förstärker naturligtvis bara när han är lugn, men det är inte helt lätt.

Sen var det Gizmos tur. Har kommit på att jag glömt lägga på ett kommando för att han ställer upp framför mig så det gjorde vi idag. Först begärde jag bara att han skulle “befinna sig” framför mig, antingen han stod still eller backade. Men rakt, och han fick inte gå mot mig. Efter ett par repetitioner ökade jag kravet och förstärkte bara för att han stod still framför mig. Vi måste börja separera backandet från stillaståendet, men han är ju så himla smart min lille 40kilosgrabb, så han fattade väldigt snabbt. Körde en del repetitioner med lekpauser emellan och gick in glada och nöjda (SOM ALLTID SEN VI BÖRJADE MED KLICKER OCH SHAPING!!).

Sen fick Enzo komma ut en vända till. Hjärngympa i all ära. Det är klart det är jobbigt att lära sig nåt nytt. Men så värst mycket rörelser blir det inte (än så länge) med vår framförgåendeträning. Vi utnyttjade en vägg på gården och tränade utgångsposition. Gizmo är ju så himla duktig på det och har SÅ bra koll på sin bakdel. Enzo å andra sidan… nnnot so good. Så nu provar vi nåt nytt. Om jag står tillräckligt nära en vägg MÅSTE han backa in, han KAN inte snurra runt. Jag tänker att om vi tränar lite intill en vägg och jag förstärker de nya ingångarna tillräckligt mycket så kommer vi till slut kunna använda det även på appellplan. Ska verkligen FÖRSÖKA att inte förstärka hans “gamla mindre bra” ingångar längre… 

I morgon kommer Johanna hit med Gizmos systerson Alfons (se länkar). Liten och söt som socker är han den lille… Johanna vill ha lite tips om bl.a. viltspår och jag ska försöka visa henne lite och tipsa så gott jag kan. Se om hon köper mitt sätt eller om hon kanske själv ger mig nya idéer.  Det är ju det som är så roligt att träna ihop med andra. Man lär sig ALLTID något nytt - oavsett vilken nivå man ligger på.

Hoppas alla får en riktigt skön helg!
KRAM

I kväll började min och Gizmos freestylekurs hos Cilla på Sirius Hundcenter! Det var vi och fyra andra glada ekipage (en border collie/collie, en bichon frisé, en lagotto och en briard). Som alltid på kurs var det i huvudsak teori första gången. Dels lite almänt om regler vid freestyletävlingar samt en snabb genomgång av de 30 vanligaste momenten, samt genomgång av lite olika targets som vi kommer använda under kursens gång. I läxa till nästa gång fick vi att vi ska klicka in targetstick och handtarget, och vi testade även lite med varje hund. Pinnen är ju inget problem, men handen fick jag stora problem med. Gizmo fattade inte alls att han skulle nosa på min utsträckta hand utan bjöd istället på hela sitt inklickade register. Sötnosen… 
Kursen känns i alla fall HELT rätt. Skönt att vi inte är så många och att alla verkar ha samma inställning, dvs ingen är där som nybörjare men tror att de ska nå stjärnorna på nolltid (vilket jag upplevt ibland när jag gått tex tävlingslydnadskurser). Även om ett par av oss säkert vill testa på att tävla så känns det som ett glatt gäng som vill aktivera sina hundar. 

På förmiddagen åkte jag med hundarna till bruksa. Dels för att Gizmo inte skulle vara allt för stirrig på kursen (vilket han ändå var - vi var i ett inrett garage och han fick inte hälsa på de andra hundarna).
Gizmo fick träna utgångsposition, och han var riktigt grym idag! Har verkligen fått koll på sin bakdel och backar LUGNT och snyggt in på rätt ställe. Vi tränade bara detta under dagens pass, och la in många buspauser.
Enzo fick testa nåt nytt idag!! Jag läste i lydnadsbibeln (se två inlägg tidigare) om ett ypperligt sätt att träna in framförgåendet. Eller… egentligen fick jag tipset av Moa för ett par dagar sen, men läste lite mer detaljerat om det i bibeln. Istället för att köra tasstarget så kan man tydligen köra med en läskflaska där korken är nostarget. Då får man upp nosen på hunden och ett rakt och fint framförgående, utan att den letar efter en target på marken eller leksaker eller vad man nu använder. Så det började vi med idag. Jag trodde jag skulle behöva klicka in den nya targeten lite, men han fattade efter andra försöket att han skulle frysa med nosen på korken. Så jag ställde mig med honom i koppel nån meter ifrån och lät honom gå därifrån istället, vilket gick otroligt bra. Ökade avståndet till två meter, så han behövde gå ett par steg. Inga problem. Måste bara komma ihåg att göra som vi gjorde sista halvan av passet, och gå fram till targeten med belöningen. Första halvan kom han till mig för att få korv efter klicket, och jag vill ju inte ha en jojjo under framförgåendet… Jag ska ta detta i riktigt small steps för att få ett lugnt och fint framförgående, men jag måste säga att jag är otroligt nöjd med dagens träning - både min och Enzos prestation! 

När jag satt in Enzo i bilen så märkte jag att det stod en grupp tjejer på nedre lydnadsplanen och jag var tvungen att fråga vilka de var. Det visade sig att det var en träningsgrupp som tränar sök, spår, lydnad och IPO! Jag har faktiskt funderat lite på hur man skulle kunna få ihop en träningsgrupp för lydnaden (budföring tex är inte så lätt att träna ensam) men nu slipper jag leta! Jag tittade lite när de tränade med ett par av hundarna, och innan vi åkte hem så körde jag en budföring med Enzo. Fick ett kanontips av tjejen som var mottagare!! Man ska ju alltid hälsa på mottagaren, både hund och förare. När man tränar momentet så ska ju mottagaren ge hunden något vid ankomst. När man skakar han med mottagaren under träningen så räcker man samtidigt över godiset eller bollen eller vad man nu har för belöning. Då lär sig hunden att när man skakar han med mottagaren så finns där sen en belöning! Lurtips kan tyckas, men det funkade utmärkt med Enzo. 
Bytte nummer med en av tjejerna innan vi åkte, och hon skulle ringa mig om var de ses nästa vecka. Weeei!

Mycket hund blev det idag! Gizmo sover så djupt på golvet bredvid mig att det knappast syns att han andas. Plutten. Var jobbigt att inte få leka.

Enzo, Gizmo och Tessie juli 2007

Var å stämplade grabbarnas pass hos vetten idag, så nu är allt klart för en resa till Finland och längre namn! :)  Efter mycket funderande så blir det den 10 maj, då Ålands kennelklubb (tror jag det var) har spår. Tydligen brukar det vara väldigt tjockt med folk på rasklubbarnas spårprov, så min kontakt rekomenderade just det här provet. Å det tackar vi ju för! Lovade henne att berätta i min blogg att hon har tre mycket lovande springervalpar som fortfarande söker hem. På nätet har de adressen www.springeri.com/myntajasissel. Gå in å kolla vettja!  :)  Men jag måste varna för att de är rätt söta de där små brunvita… 

I morgon börjar Gizmos freestylekurs! Ska bli sååå roligt! Jag tycker att det ser så fantastiskt roligt ut, och jag har fällt många tårar när jag tittat på filmer, bl.a. när Sussi och hennes hundar dansar… 

Nåt annat roligt är att jag fick Morten och Cecilies lydnadsbibel idag. Den är STOR kan jag lova! Men det lilla jag hunnit läsa (de senaste två timmarna alltså) verkar alldelens lysande. Vore det inte mitt i natten skulle jag hjula ut å träna på en gång. Nu blir det träning i morgonförmiddag istället!! 

Sist men inte minst så lägger jag upp ytterligare några bilder (ni har väl inte missat att jag uppdaterat grabbarnas undersidor med bilder va???) från Norgeresan förra året. Hoppas på att kunna lägga upp liknande bilder i mitten av maj när vi är klara med spåren i Finland…

Fikapaus halvvägs till Norge (Enzo längst fram) (vad Gizmo gör med öronen vette gudarna)

Glad och nöjd. Inte bara med prestationen utan att vi även överlevde världshistoriens förmodligen jobbigaste spår 

Stående: de tre domarna (kvinnan dömde Enzo och mannen i mitten Gizmo)
Sittande: Björn och Vilja (1 HP), Jag 2×1 pris, Tredje förstapristagaren (som jag inte minns namnet på)

Gizmo och Enzo med sina fina stora rosetter i början av den lååånga resan hem 

Jag hade bestämt att hundarna skulle få vilodag i dag. Gick upp rätt tidigt för att gå till doktorn och var på en uttömmande arbetsintervju och var helt slut efter. Men så vid kvar över tio så ville Gizmo gå ut, så vi tog med klickern och bollen och tränade lite i parken.
Det var ett tag sen vi tränade vårt backande ut från mig, och han var rätt hetsig första två försöken. Men sen trillade poletten ner, och vi fick till ett riktigt lyckat pass. Jag la aldrig på någon stoppsignal den här gången utan körde bara klick och boll. Bytte position mellan varje gång genom att snurra på stället, och av någon märklig anledning var vissa utgångslägen svårare än andra.

Enzo fick träna på samma sak. Började med att bara låta honom hitta rätt från ett friläge, och han kom ihåg på en gång vad vi skulle göra. För att få lite avstånd satte jag honom på fem meters avstånd och gav frikommandot. Och nu kommer vi till dagens rubrik. När jag gjort detta tidigare så har jag (av någon outgrundlig anledning) tillåtit att han först tagit ett par steg mot mig och SEN backat. Detta - visade det sig ikväll - har nu lett till att han istället för att börja backa gick fram tre steg, backade tre steg, gick fram tre steg osv. Slog mig nästan bokstavligt talat i huvudet - vad har jag tänkt egentligen!?!!? Men men, gör om gör rätt. Jag lämnade honom sittande och ställde mig någon meter framför och gav frikommandot. Naturligtvis gick han mot mig, men nu förstärkte jag inte det utan gick bara och satte om honom på samma ställe. Om igen, lämna och fri, och NU GJORDE HAN RÄTT!! Jag hade förväntat mig att få traggla LITE i alla fall, men av totalt 15 försök (med paus mitt i) så gjorde han rätt 12 gånger! De tre missarna kom i början, sista  7 försöken (efter pausen) gjorde han 100% rätt. YES!

Man ska lära av sina misstag, och som vanligt (får jag faktiskt säga) är jag rätt bra på det. Förhoppningsvis kommer jag bli mer uppmärksam på om jag gjort liknande fel vid andra moment och kunna rätta till även dem.

Jag har hittat en funktion (jaaa, jag veeeet, worldpresblogg är inte direkt rymdforskning) där man kan göra undersidor till bloggen, så jag ska plita ihop ett par presentationssidor för hundarna. Bra att ha något att göra när Jag sovit middag mellan halv fem och halv sju på kvällen och därför är klarvaken just nu….

Efter snart två veckor med härlig rosa färg överväger jag även att byta utseende på bloggen. Har aldrig testat LSD, men efter att ha tittat på bloggen på vår 55″skärm och sen ser mig omkring i rummet så ser jag färger som aldrig förr har setts. Lite LSD-tripp över min blogg alltså……..

Så har det gått ett par dagar, och ‘boy have you guys missed something!

Fredagen får vi väl bortse ifrån då. Hundarna fick vilodag från all träning, inte så mycket för att de inte VILLE träna eller BEHÖVDE vila, utan för att jag helt enkelt inte orkade den dagen.  Har såna dagar då jag knappt kommer upp ur sängen, och då är helt enkelt hundträning out of the question…

Lördag, dvs igår så blev det däremot kulkul för grabsen! För första gången sedan vårat fatala misslyckande i FRK Bergslagens KM i viltspår i oktober (var det väl?) så var det äntligen dags att ta med sig flaskan med blod och de lurviga likdelarna ut i skogen igen. Efter att ha fått rabiesvaccinatonsokejbeskedet i torsdags känns det verkligen som att det är dags att släppa det senaste extremt dåliga resultatet i skogen och blicka framåt mot ett år med - förhoppningsvis - nya titlar på både Enzo och Gizmo.
Eftersom det var ett tag sen vi spårade så fick inte spåren ligga mer än en timme. Det var dessutom av praktiska skäl.. Hade inte så mycket att göra medan vi väntade på att spåren fick ligga till sig eftersom jag var en bit hemifrån. Hade tänkt träna lite på Mälarö BK som ligger ett par minuter från skogen, men när vi kom dit så var halva planen avstängd (förstörd pga lera tror jag) och resten av planen var upptagen av vad jag tror var en träningsgrupp. De tävlingstränade och jag kände att jag inte riktigt orkade med att samsas med dem, så Enzos träning fick vara. Dock passade jag på att utnyttja den del av skog som ligger precis bredvid klubbstugan, tog med mig Gizmo och våra dummysar och gick och tränade. Vi började med samma avlämningsträning som vi kört tidigare med fåglar inomhus, och som ni fick se i filmerna från köket. Det gick så rysligt bra att jag testade av ett par enkla linjetag, vilket OCKSÅ gick så jättebra att vi även körde ett par dubbelmarkeringar (om man kan kalla det så när man kastar själv, men i alla fall…). Allt gick KLOCKRENT!! KANONsnygga avlämningar, jättefin lydnad både runt mina fötter men även vid skicken på dummysarna och härligt glad ändå.  :D  Kan det vara så att det börjar fastna lite??
Sen åkte vi i alla fall bort till skogen igen. Eftersom Gizmo fått träna lite så föll det sig naturligt att Enzo fick spåra först. Hans spår var ca 400 meter lång, över stock och sten och genom buskar och sly. Körde ett vanligt blodspår, dvs jag släpade inte skanken. Använde strax under en deciliter blod, men körde inga bloduppehåll. På slutet låg en gigantisk älgskank och Enzo var i sitt esse! Jättefint spårat, ett litet tapp men han hittade tillbaka snabbt igen.
Gizmos spår var lite längre, skulle gissa på 450 meter. Började upp för ett berg (ca 25 meter rätt upp) för att sedan gå över ett kalhygge som blev efter Gudrun (ja, de är inte så snabba på att städa upp i skogen verkar det som), över elljusspåret, vidare upp i skogen och avslutades med en 75 meter lång raksträcka fram till vildsvinsklöven som låg och väntade under en liten gran. Även här använde jag väldigt lite blod, körde ett blodspår, men utan bloduppehåll. Dock var det väldigt snirkligt och inte mycke till raksträckor. Största svårigheterna var 1) rätt mycket snö, 2) spåret hade inte legat så länge och 3) sista raksträckan. Det var som att han kommit in i att det skulle snirkla sig, och vek av på en del färska spår. Men som vanligt har han absolut totalkoll på var spåret går, så jag brydde mig inte så mycket om det utan väntade ut honom.
Allt som allt en mycket härlig dag i skogen med mina boys alltså!! :)  Ska försöka lägga spår igen så fort jag har möjlighet, dvs senast lördag.

Efter att vi kommit hem och fått i oss lite lunch åkte jag hem till mamma och drack te och såg på trolltyg i tomteskogen. Har sett den tusen gånger, och VISST: det är väl puttinuttigt ibland. Men den är ju så bra!! *skratt* Dock kunde jag inte med mig att lämna kvar sockersmulan Ebba, så hon fick faktiskt åka med mig hem (ni som sett henne vet hur underbar och söt hon är, och det är svårt att bara umgås med henne ett par timmar). Gizmo visade LITE väl stort intresse för sin syster, men kvällen och natten blev lugn och vi sov alla fyra (och även senare FEM, då Klas kom hem) i sängen och hade väldigt mysigt.

I dag var det dags för sökgruppen igen!! Veckans höjdpunkt känns det verkligen som! Gizmo fick stanna hemma med husse som vanligt, men Ebba och Enzo fick båda följa med. Ebba fick leka med fem andra hundar medan vi rekade rutorna och även när vi vallade vår ruta. Hur roligt man kan ha innan man når bristningsgränsen kan ni nog fråga Ebba, för hon hade verkligen enormt skoj under den timme det tog. Sen sov hon gott i bilen medan jag plockade ut Enzo, som idag var hund nummer två.
Enzo är ju bara så himla duktig!! Dock gjorde han något lite märkligt idag, vilket berodde på ett missförstånd mellan honom och andra figgen. Han vägrade nämligen att ta sökrullen och markera henne. Istället stod han och tittade på henne, pussade på henne och började sedan gå runt henne, kissa lite på buskarna… Skickade honom tre gånger innan han markerade, men sen flöt det på som en dans. (Det visade sig att hon gett honom godis när han kom upp till henne istället för att sitta passiv, något som gjorde honom väldigt förvirrad…) Förutom uppflunkandet vid fig 2 så gick allt jättebra, och han spikade verkligen övriga sju skick!! Sista var han lite trött, och möjligtvis lite slarvig men han löste det fint ändå så jag säger inget om det. Det är inte ens åtta figgar i eliten, så blir han inte trött i huvudet förrän vid skick åtta (eller i det här fallet 11, med tanke på hur många skick det blev på andra figgen) så är jag jättenöjd ändå.

Gizmo har inte fått träna nåt idag. Jag hade plockat fram två kråkor och tänkte köra lite i köket med honom efter middagen, men pizzan jag köpte med mig på vägen hem (efter att ha lämnat Ebba hos mamma efter söket) var inte av samma goda kvalitét som vanligt så jag mår lite sådär faktiskt… Men i morgon ska även storfjant få jobba.

Själv ska jag till doktorn i morgon och prata om min sjukskrivning, försenad sjukpenning och om varför Försäkringskassan skickar märkliga brev till mig. Så håll gärna tummarna… Kan behövas. 

Hoppas alla där ute har haft en riktigt härlig helg, och till er som orkade läsa hela vägen ner: tack! Och vila nu ögonen riktigt ordentligt. 

Kram
Martina

Till å börja med MÅSTE jag såklart berätta att jag fick resultatet på grabbarnas rabiesblodprov idag, och BÅDA är nu gröna för att åka till Finland!! Nu måste jag bara välja om vi ska åka 10 eller 16 maj… Får kolla i kalendern och se vad mer som händer de helgerna.

I dag har jag och Enzo börjat om med targetmattan. Tyckte det bara blev tjaffsigt med den då han helst av allt vill tugga på den. Men nu ska jag vara noggrann med att bara förstärka rätt beteende, och vi gjorde lite framsteg redan idag, och han visade upp ett hyfsat lugnt beteende - även om han fortfarande tenderar till att gräva på den…

Vad jag och Gizmo gjort i dag skiljer sig inte så mycket från övriga dagar, förutom att vi utökat avståndet lite. Men för att inte TJATA så har jag faktiskt FILMAT i dag!
Här är en del av dagens träning!

Apportering av kråka:

Apportering kråka

Avlämning av duva:

Avlämning duva

Resultat av ignorerat felbeteende - kråka

Resultat av ignorerat felbeteende - Kråka

Resultat av ignorerat felbeteende - duva

Resultat av ignorerat felbeteende - Duva

Ni som också använder vimeo: hur gör man för att få filmen att ligga i själva bloggen? Kopierar embeded-koden men det funkar inte… hjälp please?

Och om alla kan hålla sig från att kommentera mina hemska mjukisbyxor så.. ja, tack *skratt*

Kram alla vänner där ute!

Större delen av min vakna tid (och ej vakna också för den delen) går åt till att vara deppig och ha ångest och må dåligt. Men det finns en tid på dygnet då jag garanterat svävar på moln, och det är stunden efter att jag tränat hundarna.  Just typ tio minuter efter träningen känns det som att det inte finns några bekymmer i världen, och jag känner mig totalt avslappnad och mår riktigt bra! Som nu då till exempel!

Eftersom det är så fruktansvärt halt ute blir det varken utomhusträning eller längre promenader. Jag vågar helt enkelt inte. Liksom min bror så lider jag av svår fobi mot att halka, och vi är båda överrens om att det är bland det värsta som finns. Så att springa av sig och busa blir det inte mycket med just nu, men träningen går ju lika bra att köra inomhus!

Med Enzo både backade jag och gick framåt i träningen med vittringsapporteringen. Jag hade som mål att ha fler pinnar idag, vilket gjorde att jag började med att bara ha en enda, dvs den som luktade av mig. Klickade några gånger när han frös på den med nosen, för att sedan gå vidare. Först la jag ut två till, och körde kanske tio gånger med dessa. Sen två till, så de alltså var fem. Började märka att det blev lite av en utmaning, och stundtals blev han frustrerad och började vifta runt pinnarna med framtassarna (men - och det är ett STORT MEN - han tuggade inte på dem!), tills han återigen kom på vad han skulle göra, och fick till fem-sex stycken klockrena försök. Jag funderade på om jag skulle bryta där, men jag har svårt att avbryta när jag redan innan bestämt mig för vad vi ska göra (jag vet, jag måste jobba med mig själv där) och la ut en sjätte pinne. Efter att fått till det riktigt riktigt bra ett par gånger så slutade vi. Allt som allt är jag riktigt nöjd med dagens träning. Jag förväntar mig inte att han INTE ska göra fel nån gång emellanåt, det viktiga för mig just nu är att han håller sig relativt lugn och inte spårar ur och gör småflis av pinnarna. Framför allt de två-tre sista gångerna så sökte han lungt och metodiskt igenom pinnarna för att till slut frysa på rätt pinne. Jag tror man måste ha följt Enzo genom åren för att verkligen förstå hur otroligt bra det är!!

Med Gizmo blev det återigen avlämningsträning, idag med en stor fin kråka och även en mindre rätt lös sådan. Började med den större, för att utesluta eventuella incidenter, och körde sedan omväxlande med de bägge liken.  Tror inte man kan komma så mycket närmre en praktisk jakt med kalt vilt i ett kök, för den stora blödde så golvet blev alldeles fläckigt! Gizmo ville gärna slicka lite på golvet, men han tvättade inte fågeln, vilket jag hade förväntat mig. Så det var mycket bra.
I dag körde jag bara ett par-tre gånger med greppande om fåglarna, och övergick rätt snabbt till att han skulle gå från spisen till mig och ge mig fågeln. När jag skriver ge så menar jag att han ska bjuda mig fågeln. Jag ignorerar beteenden som att han går in under köksbordet, vänder rumpan mot mig för att gosa osv. Det är nolltolerans som gäller, han ska bjuda upp fågeln och lägga den i min hand för att klickern ska klicka. OCH! I dag funkade det ALLA gånger förutom en! *weeiiiii*  Det är så STORT!!! En enda gång höll han - i mina ögon - lite för hårt i den lösa lilla kråkan, men det var inte i närheten så hårt som krävs för att den ska gå sönder (ens i det skick den var). Jag visste att det var lite av en chansning att köra med en så skabbig fågel, men det var inga problem! Så länge jag håller mig lugn och fortsätter köra i köket ett par gånger till tror jag att vi snart kan förflytta träningen utomhus.

Jag är så nöjd med grabbarna i dag igen! Jag önskar att jag börjat med klickerträning tidigare. Istället för att vara två starka viljors kamp (framför allt med Enzo) så blir både jag och hundarna jättemotiverade vilket gör att det går bra vilket gör att vi blir ÄNNU mer motiverade, och så fortsätter det så där!   

Jag hittade två kråkor som låg i en plastpåse i frysen. Har inga förväntningar om att de är något att ha, så jag tog fram både dem och fåglarna från i går för att fortsätta träningen med Gizmo i morgon. Med Enzo blir det nog inte vittringsapportering i morgon. Tror vi ska köra lite fjärr i köket istället. Om inte isen smultit bort tillräckligt för att kunna träna lite utomhus, för då blir det inkallningsträning och utgångsposition.

Jag är SÅÅÅÅ taggad!! Hoppas den här träningsmotivationen ALDRIG försvinner!!

Så… vad ni inte vet (eftersom jag inte bloggat på 3 månader) är att jag och Gizmo har tränat en massa avlämningsträning med dummy på sistone. Med klicker. Bara just själva avlämningsbiten, vilket ibland har inneburit klick för att han greppar mitt på en dummy som jag hållit i, och ibland att han behövt gå ett par steg mot mig och ge mig dummyn och sen klick. Han har gjort jättestora framsteg, och även om han ibland tenderar att bli väl hetsig fortfarande så är han oftast väldigt lugn och fin med avlämningarna. Så, nu var det dags att ta steget vidare tänkte jag! I gårkväll tog jag fram en kråka och en duva ur frysen, och ikväll har vi kört avlämningsträning med fåglarna i köket. Vilt som jag har problem med är mindre fåglar av lös typ, dvs exempelvis duva. Så jag började med kråkan (eftersom vi inte tränat nåt med vilt på ett par månader). Höll den så att han fick greppa om den med ryggen KLICK. Körde ett par gånger och växlade sen till duvan, och gjorde samma sak. Tredje gången blev han för hårdhänt, han kom väl på hur mysigt de där små rackarna kan krascha i munnen… men jag var snabb och tog tillbaka duvan, gjorde ingen big deal av det och började om. När jag märkte att han var lugn i munnen igen så bytte jag tillbaka till kråkan. Nu skulle han ta fågeln, bjuda den till mig KLICK. Efter ett par gånger gjorde vi samma sak med duvan. Steg tre var att han skulle gå från spisen till köksbordet där jag stod (dvs cirka 3-4 steg) och bjuda upp fågeln till mig (först kråkan och sen duvan) KLICK. Och ATT han gjorde!! Och ATT han var lugn! Och ATT han höll i båda fåglarna som vore de ett löskokt ägg utan skal!!

Allt som allt tog dagens träning 20 minuter. Sen la jag in fåglarna i frysen och tog fram två nya som vi ska träna med i morgon. Det krävs naturligtvis OTROLIGT mycket träning för att lära Gizmo hur man faktiskt ska bete sig även med småvilt, men dagens träning ger mig verkligen hopp! Nu är det upp till mig att vara konsekvent och träna ofta och ta små små steg.

När vi var och tränade för Peggy i november så sa hon att det är otroligt svårt att lära bort Gizmos typ av problem. Hennes teori är nämligen att han inte dummar sig med viltet för att just dumma sig, utan för att han blir så fruktansvärt glad och då håller inte fåglarna alla gånger. Det handlar alltså inte om att träna bort något, utan att lära om. Att det ska vara precis lika roligt men att han fortfarande måste vara fin i munnen. Och det är klart att det är jättesvårt. Men så sa hon också att hon känner en tjej som haft liknande problem (med en golden, men i alla fall) och den hunden blev både svensk och norsk jaktchampion till slut…

Dagens visdomsord: Så länge det finns liv, och en underbar hund, så finns det hopp!!