Om livet med mina fantastiska hundar

Alltså, jag tycker att en berättigad fråga är: vad hände med våren? Sommaren kom ju på en gång i år!!

Helgen har varit fylld av härlig hundträning. I fredagsmorse följde hussepappan med till brukshundsklubben för att leka lite med vår nya Nikon DSX medan jag och Enzo lekte lydnad. Vi körde ett rejält pass med inslag av både appell och lydnadsklass 3. Helt sjukt bra gick det.
När vi kom hem igen så var jag så himla varm att jag inte orkade träna även Gizmo, men han fick istället årets första bad i sjön!! Tror ni han var nöjd ändå eller?

I lördags (dvs förrgår) åkte vi än en gång till bruksa, denna gång utan husse men med Gizmo. Enzo fick sig ännu ett lydnadspass medan Girre fick träna på långa linjetag (>50 meter, vilket är långt för OSS i alla fall). Har inte mycket annat att säga än att även denna träning var helt fantastisk.

I går var jag lite seg efter väl aktivt födelsedagsfirande av hussepappan kvällen innan, men framåt sextiden på kvällen så åkte vi ÄN EN GÅNG till bruksa. Enzo fick en kort genomkörare av fritt följ, hopp-apport och inkallning med ställande på långa avstånd. Jag vet att jag blir tjatig men… DET GICK GRYMT BRA!!
Min plan var aldrig att träna utan att gå en långis i solnedgången, så det gjorde vi när Enzos träning var färdig. Så fantastiskt mysigt! Jättevacker kväll, vattenfyllda diken… vad mer kan man begära?

Nu ska jag snart börja packa ihop mig och Enzo för att åka till sökgruppen. Sista träningen innan tävlingen! Wiiieee!! Ska lägga upp en liten kalenderflik när jag hinner. Finlandsresan blir framskjuten till hösten. Pga jobbbyte så har jag helt enkelt inte råd. Eller jo, råd har jag, men då får jag snåla nå så in åt skogen i övrigt. Väldigt tråkigt. Istället kommer jag försöka satsa på våra övriga mål. Enzo är helt klart startklar för trean. Ska bara finslipa på vittringsapporteringen, men det är inget som tar lång tid. Med Gizmo tränar jag just nu massor på tokfart in med dummysarna, vilket ska tas vidare till vilt. Jag vill absolut hinna starta honom en gång innan sommaren… Nån som har en fågel till övers?

Avslutar med att lägga upp några bilder från i fredags. Hussepappan ville såklart sola lite samtidigt som han fotade, vilket är anledningen till att de flesta av de 256 bilder han tog är i motljus.

Stilstudie i fotgående

Vi kan gå snyggt i bakåt marsch också

Attityden till apportbocken är det heller inget fel på

Men bäst av allt är ändå belöningskongen!

Full fart vid inkallningen!

Ett moment som verkade smått omöjligt för ett par år sen men som nu är KLOCKRENT: Hopp-Apport

Oavsett hur träningen gått avslutas den alltid på samma sätt, för hur han än presterar på en gräsmatta kommer han alltid vara min högt älskade Enzo.

Herre jösses, skulle lika gärna kunna lägga ner bloggen helt. Skriver ju aldrig i den längre… Har varit väldigt mycket jobba-sova-jobba-sova på sistone och hundarna har väl inte gjort så där jättemycket precis.

Förra helgen var vi på landet med mamma och Ebba i alla fall! Var otroligt mysigt. Jag var ju väldigt sjuk, men hundarna springer ju fritt ute där så de stormtrivdes!

Har kommit igång rätt bra med träningen igen. Blev en liten paus när jag började jobba och dessutom blev sjuk, men idag skulle jag tävla med Gizmo vilket blev den där extra sporren jag behövde. Träningen går SJUUUKT bra!! Ni vet ju vad man säger om pauser, de behövs ibland för att saker och ting ska sjunka in.
Tävlingen idag var dock mindre lyckad. Jag märkte tidigt på Gizmo att han var väldigt… splittrad kanske är ordet jag söker. När jag vände mig om vid platsliggningen hade han satt sig upp. Efter typ en minut och femtio sekunder (av två minuter) kunde han inte längre hålla sig utan började leka med schäfern som låg bredvid. Resten av momenten var ömsom vin, ömsom vatten. Världshistoriens (i alla fall i Gizmos värld) finaste fotgående, vilket också blev tilldelat dagens högsta betyg i ettan. Efter att kossorna i hagen bredvid plan brutit sig ut i höstas och traschat hela appellplanen så var det väldigt intressanta hål i marken som ALLA hundar utom Gizmo ville undersöka. Han hade tvärtom jättefin kontakt med mig hela tiden. Dutti! Läggande under gång var också jättefint, men tyvärr nollade vi både inkallning (tjuvstart) och ställande (stannade inte alls). Apporteringen är ju vår akilleshäl i vanliga fall men vi fick i alla fall en femma idag. Hoppet var jättebra. Lägsta totalpoängen som jag någonsin fått under alla år jag tävlat hund, men jag bryr mig inte tillräckligt för att älta om den, eller ens skriva siffran här i bloggen.

Om ett par veckor är det appellsök med Enzo i Bro-Håbo! Jag är sjukt taggad. Han går så hiiiimla fint just nu! Vi har tränat mycket linförighet sista veckan. Eftersom det var ett par år sedan vi tävlade lydnadsklass ett så har vi inte gått så mycket fot i koppel sen dess, och det är lite tråkigare än fritt följ tycker Enzo. Men nu har han hittat sin härliga attityd även i det momentet. Eftersom sökträningen gått så himla bra under vintern så förväntar jag mig inget mindre än uppflytt den 25.

Våren har kommit sen jag uppdaterade sist! När jag och Gizmo var ute å promenerade i skogen innan tävlingen såg vi BLÅSIPPOR!!!

Hoppas alla kära vänner där ute mår riktigt bra. Jag ska tassa runt lite i några av de bloggar jag brukar följa innan jag går ut och tränar med Enzo.

Kram /M

Japp, nu är det dags att hoppa upp på hästen igen, trots alla avtrillningar med näsan före ner i backen från hög höjd. Näe, jag ska inte börja rida igen, det är inte vad jag menar. Jag menar att det är dags att ta sig ut på tävlingsbanorna med grabsen igen! Så… Gizmo startar ettan igen 5 april och Enzo startar apellen 25 april. 

Ska försöka knepa ihop en liten tävlingskalender för året, men utöver de här två är det bara Finland som är spikat. Jag hade ju sagt att jakten skulle vara prio före lydnaden med Gizmo, men iom vårt bakslag med duvan så väljer jag att skynda långsamt. Lydnadsträningen å andra sidan går klockrent, och jag tror inte vi kan få till momenten i ettan bättre än de är nu!

Trevlig helg!

Jag har verkligen blivit USEL på att uppdatera! Ska inte bortförklara mig, men mina tankar har verkligen varit så snurriga under veckan att jag inte kunnat fokusera på nånting. I måndags var jag på sk observationsdag på ett företag som jag varit på intervju hos, bara för att se hur det var och om det är något som jag tror kan passa mig. Hade en skitkul dag och kände inte alls av den stress jag trodde skulle infinna sig direkt. Vi avslutade dagen med ett långt möte då vi utvärderade och gick igenom arbetsuppgifter, planering, framtid osv lite mer och fick beskedet att om jag ville ha det så var jobbet mitt. Eftersom de lovat lägga ner så otroligt mycket tid, energi och pengar på mig så kände jag att jag verkligen ville tänka igenom det för att kunna vara ärlig inte bara mot mig själv utan även mot dem - skulle jag klara att ge 100%???
48 timmars konstant tänkande, googlande efter skitsnack, diskuterande med vänner och sambo (lät till och med en vän kolla upp deras ekonomi och kreditvärdighet) osv så bestämde jag mig och lämnade igår beskedet till dem att jag tar jobbet!
Det var ett så otroooligt svårt beslut att fatta. Jag har verkligen blivit skiträdd efter hela Viasathistorien och är så rädd att bli bränd igen. Det märktes hur mycket jag gått och spänt mig för igår somnade jag typ halv elva eller nåt, vilket är MYCKET tidigare än jag somnat på sistone. Idag har jag ont i magen - tänk om jag fattat fel beslut?? Man kan ju faktiskt aldrig veta sånt på förhand, och vetskapen om det äter upp mig innifrån…
Vi får se hur det går, men jag börjar iaf på måndag klockan åtta. Will keep you updated…

Hundarna fick varsitt rejält lydnadspass i förrgårkväll (trots all oro över jobbet). Gizmo har verkligen gjort GIGANTISKA framsteg avseende apporteringen i LK1. Fotgåendet är också jättefint! Vi hade stora problem med läggande under gång, då han typ 9/10 gånger körde ställande istället. Det visade sig att han var in desperate need of doing number two, så jag tänker faktiskt inte haka upp mig allt för mycket på det….
Enzo fick träna mycket fotgående där jag var benhård med positionen och bara förstärkte när han gick perfekt. Och det gjorde han så mycket klick å godis blev det! 
Vi tränade även frivilliga byten vid fjärrdirigeringen, med bonusförstärkning vid sitt-stå. Gick kanon. Vår backaträning har verkligen gett resultat. Istället för att ställa sig framåt så backade han faktiskt ett steg! Sötisen!

Gizmo står just nu och visar rätt tydligt att han inte är nöjd med att sitta inne och titta på när jag bloggar…

Tyvärr får han nog nöja sig för tillfället, för jag försöker samla krafter att orka åka på freestylekursen med honom ikväll…

I går så tog jag stora niosvansade katten och piskade mig själv till att åka till bruksa med grabbarna. Å va glad jag är så här i efterhand att jag gjorde det!!
Gizmo fick träna stegförflyttningar och fotgående och GOD DAMN vilken härlig attityd!! Han är väldigt ivrig som alltid men ändå bra fokus och SÅ mycket glädje!!
Enzo fick träna fotgående och stannakommando (inför t.ex. inkallning med ställande alltså). Gick också GRYMT bra! Avslutade med att träna framförgående och han har ett härligt tempo fram till targeten. Jag började dessutom få till belöningstekniken så att han inte hann vända upp mot mig innan belöningen kom farande.

I morse när jag vaknade var jag väldigt seg i huvet, men tog ändå bilen och åkte till klubben (Mälarö idag till skillnad från igår då vi åkte till Vällingby).
Började med Enzo som fick träna massor av fotgående där vi bara gick långa raka sträckor med fokus på position och bibehållen kontakt. Tränade även lite stanna och avslutade med rutan. Jag flyttade inte på rutan men däremot skickade jag från alla fyra riktningarna och på olika avstånd, och stannade honom även på olika ställen i rutan samt att jag kommenderade ligg ett par gånger innan jag kastade bollen. Gick otroligt bra, är mest stolt över skicket från 35 meter som var klockrent!
Gizmo fick träna i princip hela lydnadsklass 1. Började med platsliggning (tyvärr utan andra hundar eftersom vi var ensamma) och värmde sen upp med lite fotgående (dock utan koppel som det ju är i ettan) vilket gick fantastiskt bra. Körde lite kamplekar med apportbocken och tränade sen spontana greppanden när han satt i utgångsposition. Snygga greppanden, och han släppte den bara en gång vilket är ett ENORMT framsteg. Testade av läggande och ställande under gång (för första gången sen typ oktober) och de var helt klockrena. Körde inkallning med olika avstånd (1 meter - 50 meter) och här visade det sig hur mycket vår fotträning gett utdelning!! Istället för att snurra runt och sätta sig snett så gjorde han en tvärvändning i luften precis framför mig och kastade sig bakåt till utgångspostion!!! Testade av hoppet och även här är nu avslutningen perfekt! Behöver jag säga att jag är väldigt sugen på att anmäla till tävling? Jag vet att jag sagt att målet med en etta i lydnadsklass ett är något vi kommer satsa på först när ettan i nkl är fixad, men jag lovar: hade det varit tävling i dag hade vi haft över 180 poäng. Tål att tänkas på. Jag kan ju iaf KOLLA vad för tävlingar som finns i närheten… right?
Enzo har lite finslip kvar innan jag kommer anmäla oss till trean igen men däremot så kommer jag anmäla oss till en appell snart igen.

Härlig helg alltså! Det är fantastiskt vad lite lyckad hundträning kan göra med mig!!

Ja, nu har det varit lite halvglest mellan uppdateringarna. Det beror helt enkelt på att vi inte har tränat nånting under veckan. Jag vet inte om det beror på hostan och brist på sömn, men jag har varit helt slut. Har dessutom haft rejält lågt blodtryck (82/52) vilket säkert också har bidragit. (Nån som vet varför man plötsligt får lågt blodtryck förresten? Har alltid varit perfekt förr?)

I dag har jag försökt sparka mig själv riktigt hårt där bak för att vakna till. Har nämligen inte mindre än TVÅ intervjuer i eftermiddag! Ett som säljcoach och ett som säljledare. Känner att jag gått hemma så pass länge nu att jag måste börja försöka ta mig ut i arbetslivet igen. Min terapeut säger att det är livsnödvändigt för mig, eftersom jag blivit så otroligt knäckt psykiskt och helt har tappat både självkänsla och självförtroende. Känner ju att jag inte kan nånting längre och mår bara sämre och sämre.
Grabbarna är rätt uttråkade - som sig bör får man väl säga. Jag hade tänkt träna idag, men vill inte göra nånting som leder till att jag blir trött å fuckar upp intervjuerna. Har ju tagit en paus från narkolepsimedicinen, men tog en sån ändå i morse. Allt för att jag ska orka lyckas med intervjuerna.

Så… nog om mig.
I morgon ska jag förhoppningsvis träna med en ny träningskompis! Hon är ny medlem i Mälarö BK och sökte träningskompisar för lydnaden, och det är ju precis vad jag och Enzo behöver!
För Gizmo är det freestylekurs i morgon igen. Har ju tränat alldeles alldeles för lite, men men. Inte mycket att göra åt, och därför inget att gräma sig över. Vi får ta kunskaperna från kursen och träna hemma när kursen är slut istället. Eftersom det inte är meningen att vi ska tävla så känner jag faktiskt inte så mycket press (inte lika mycket som vanligt i alla fall).

Målen för året kommer jag inte ändra på. Gizmo ska fortfarande ha sin etta i nybörjarklass, och uppflyttningsmålen i lydnad och bruks för Enzo ska uppnås. Till Finland åker vi 10 maj som bestämt. Jag har bara en liten svacka just nu, men den ska jag snart upp ur. Sådeså.

Jag gör ett nytt försök att skriva gårdagens inlägg. Om det inte funkar den här gången kan worldpress förvänta sig ett mail med en H-bomb!!

Vad jag skrev var att jag varit väldigt dålig senaste dagarna. På lördagen skulle min älskade mamma fira sin födelsedag med mig, mina syskon och allas respektive, men både jag å min karlslok låg hemma å snörvlade å hostade istället. Lite alla hjärtanfirande blev det, med en flaska mousserande, räkor och Jeff Dunham. Ungefär vad vi orkade med. Lite sjukromanik skulle man kunna kalla det.
I går ställde jag givetvis in sökträningen med Enzo. Jag tror att själva sökträningen i sig inte skulle vara så farlig, men att ligga figurant kändes inte alls som en bra idé. Mitt dåliga samvete satt och hoppade på min ena axel så jag höll på att bli sned i ryggen, så jag tog ändå hundarna och åkte en sväng till bruksa och tränade lite lydnad. Vi tränade nästan bara vändningar på stället och ingångar, och det gick väldigt (!!) bra med båda två. Härlig attityd och bra fokus, trots 100%igbrist på långpromenader och träning senaste dagarna. Var väldigt matt efteråt, men det kändes faktiskt värt det.
Jag åkte hem, hällde i mig en stor kanna te och åt lunch för att åka till FRK Östras årsmöte. Mötet inleddes med utdelning av diplom till hundar som fått nya titlar under 2008, och grabbarna fick naturligtvis varsitt. Det är lite roligt tycker jag.
Efter själva årsmötet höll Peter Flinck föreläsning om Mocktrial. Jag visste inte riktigt vad det var innan jag åkte dit, men det är tydligen något som engelsmännen uppfann för att kunna träna inför a-proven. Kortfattat ett inofficiellt a-prov med dummysar! Verkar SÅÅÅÅÅÅÅ roligt, men något fruktansvärt svårt!! Peter berättade om dirigeringar på 300 meter på en mocktrial han varit med på i somras… förvisso i finalen, men ändå! Om inte annat fick jag en nytändning till jakten, vilket verkligen behövdes, samt en del träningsidéer.

Sist men inte minst så ska jag - ÅTERIGEN - anta Annas utmaning!! Ska försöka komma ihåg mina svar också…

Regler:
1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta åtta sanningar om dig själv.
3. Utmana åtta personer.
4. Skriv ett meddelande till de åtta personerna så att de vet att de är utmanade.

1) Jag gick inte gymnasiet. Eller… jag började första ring tre gånger. Jag har emellertid i efterhand läst in motsvarande 5 års studier på 2,5 år på komvux!
2) Jag är väldigt öppen med min trassliga bakgrund och personliga svårigheter. Detta har utnyttjats till min nackdel av väldigt väldigt många.
3) Sen jag var 13 har i princip alla nya relationer (både vänner, pojkvänner och jobb) varat i max 6 månader. Dock har jag varit tillsammans med Klas i ganska precis 8 år, vilket nästan måste räknas som ett mirakel.
4) Även om jag alltid tycker mig sätta alla andra före mig själv så har flera personlighetstest visat att jag bär betydligt större narcissistiska drag än snittet.
5) Jag har en perceptionsstörning, dvs jag har en störning som gör att jag inte alltid förstår att mina handlingar kan få konsekvenser.
6) Jag har jättestora ålderskomplex, och tar hemskt illa vid mig när folk påpekar hur ung jag ser ut eller på annat sätt behandlar mig på ett sätt som jag anser vara överlägset.
7) Innerst inne är jag pedant, men känner inte till någon som har det stökigare hemma än jag själv.
8 ) Första kontakten jag hade med “psykfolk” var när jag var sju och gick till skolkuratorn för första gången. Sedan dess har jag haft kontinuelig kontakt, men nu 20 år senare måste jag säga att på sin höjd 3 av de kanske 30 kontakter jag haft varit bra.

Så… vilka ska man utmana… *moahaha* Nä, jag utmanar er som känner er manade, och ni får gärna skriva en liten kommentar om ni gör det.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Mamma kommer hit om en stund med Ebbatösen och ska se på Wall-E.

Nu var det några dagar sedan vi skrev sist… så var ska vi börja hmm…

I lördags tränade vi med Johanna och Alfons. Herre jösses så söta de är när de är små… nästan så man får karies… Men i alla fall. Dåliga nyheter först. Gizmo fick världens största bakslag och mosade - återigen - en duva. Det var inte ens meningen att han skulle ta den just då för vi tränade avlämning med en kråka. Men så - under en av alla pauser - studsade han iväg och tog duvan istället för kongen. KRASCH sa det så var duvan inte så mycket att ha… Jag har analyserat det här i timtal nu och orkar inte göra något vidare djupgående inlägg om det. Men jag har kommit på ett par saker. Dels var Gizmo extremt mycket uppe i varv innan vi ens började träna. Jag skulle ha lugnat honom lite, kanske genom lite fotgående eller vad-vet-jag. Sen så måste jag väl erkänna att jag kände lite press eftersom Johanna stod där. Tyckte väl nånstans att vi kommit så långt att “han borde kunna”… Så jävla dumt. Nä, nu ska jag inte skriva mer om det för jag blir så fruktansvärt förbannad på mig själv.
All annan träning gick bra! Enzo fick bl.a. träna budföring med Johanna som mottagare, och det gick SÅ bra! Gizmos träning av utgångsposition stående framför mig gick också bra. Han kommer snabbare och snabbare upp i rätt position. Var riktigt nöjd med all träning (förutom duvan då *hrrm*). Måste tillägga att träningen med kråkan gick över förväntan…

Söndagen skulle tillbringas hemma hos svägerskan ätandes tårta och kakor (hon fyllde år ett par dagar innan) men jag mådde riktigt dåligt hela dagen, och istället för tårta blev det ett gäng panikångest-tabletter och soffliggande. Jag förstår att en del kan se en koppling mellan lördagens bakslag och panikångesten, men det är så mycket annat som ligger bakom som jag inte tänker skriva om här.

På måndagen träffade jag nya psykoterapeuten för första gången. Får se om hon är nåt att ha (erfarenheten säger att 9 av 10 “psykfolk” är obeskrivbart inkompetenta) men jag ger henne en chans och ska träffa henne igen redan i morgon faktiskt. Slut i huvet efter söndagens ångest och besöket hos psykoterapeuten lånade jag mammas bil och åkte med hundarna till landet. Världens bästa terapi… Måndagnatt stod jag ute (medan hundarna gjorde det sista för natten) och försökte lyssna efter ljud. Jag vet nu hur det känns att vara döv. Det enda som hördes var min tinitus - INGET annat. Sjukt. Skönt. SÅÅÅ avkopplande.
Mycket hundträning har det blivit av diverse olika slag. En del inomhusträning där Enzo bl.a. har lärt sig sitta vackert och vinka, Gizmo har lärt sig början till samma moment, och båda har tränat targetmatta (burklock i plast). Har även åkt till Heby BK (som ligger fem minuters bilresa från landet) och tränat. Stackars Gizmo bröt av en klo på baktassen mot skaren i förrgår, så han har fått träna platsliggning vilket kan göras nog så svårt om man vill. Enzo har fått träna rutan med ett - för oss - nytt problem. Det var ingen som tränat på plan innan oss sedan snön föll, men däremot har en del gått över planen (både människor och harar), vilket gjorde att Enzo var tvungen att springa över korsande stigar för att ta sig till rutan. Nånstans i huvet på Enzo verkade det mer logiskt att stanna på stigen och vända upp mot mig. Frågor på detta? Jotack. När detta hände i förrgår så blev jag jättefrustrerad (fråga mig inte varför…) och det löste naturligtvis inte problemet. I morse åkte vi tillbaka till klubben och tränade på samma sak där jag medvetet ställde rutan så han var tvungen att korsa stigar när jag skickade från vissa håll medan snön var helt blank från andra vinklar. Gick mycket bättre idag, och han klarade som bäst två skick på raken från 25 meter där en stor stig korsade mitt i hans väg mot rutan. Då slutade vi.

Jag var ju tvungen att åka hem idag för ikväll var kurstillfälle nummer två på Gizmos freestylekurs! Gud vad jag skrattar åt min lille knäppskalle… Han vill så gärna göra rätt, det är ju underbart vad klickerklok han är! Men när jag står och försöker få honom att gå in mellan mina ben genom att böja mig på nåt märkligt sätt för att få in min hand bakifrån så jag kan hålla den mellan knäna på mig själv så står han mest och tittar. Och sen sätter han sig fot. Och så ställer han sig framför mig. Och sätter sig fot. Och snurrar in bakom mig med rumpan i backen (bakdelskontroll jotack!). Och så plötsligt ser man bokstavligt talat på honom hur poletten trillar ner och han gå in mellan mina ben och nosduttar min knutna hand och blir sååååå lycklig när klicket ÄNTLIGEN kommer att han rullar sig i snön. Älskade vän, vad du gör mig lycklig. 
Förutom åttan tränade vi även hopp över benet, vilket inte var helt lätt (jag är rätt rädd om mina knän och kanske därför lite harig när min 40kilosängel ska försöka sväva över). Vi skulle även lära dem fot men det kan vi ju redan. *hihi* Snurr och spinn tar vi och tränar in hemma i lugn miljö. Ute på den snöiga gården ihop med de andra hundarna var det snurrigt nog ändå…

Jag ska slänga in bilderna från landet i datorn och lägga upp ett par i bloggen. Usch va jag längtar tillbaka!

Tre träningspass blev det idag. Först fick Enzo gå ut å fortsätta träningen med framförgående med petflaska som nostarget. Blir för stressad… Har inte ökat avstånd eller krav, får testa att göra det i morgon. Han har tidigare stressat upp sig när uppgifter blir för enkla. Eller stressad… frustrerad kanske snarare. Förstärker naturligtvis bara när han är lugn, men det är inte helt lätt.

Sen var det Gizmos tur. Har kommit på att jag glömt lägga på ett kommando för att han ställer upp framför mig så det gjorde vi idag. Först begärde jag bara att han skulle “befinna sig” framför mig, antingen han stod still eller backade. Men rakt, och han fick inte gå mot mig. Efter ett par repetitioner ökade jag kravet och förstärkte bara för att han stod still framför mig. Vi måste börja separera backandet från stillaståendet, men han är ju så himla smart min lille 40kilosgrabb, så han fattade väldigt snabbt. Körde en del repetitioner med lekpauser emellan och gick in glada och nöjda (SOM ALLTID SEN VI BÖRJADE MED KLICKER OCH SHAPING!!).

Sen fick Enzo komma ut en vända till. Hjärngympa i all ära. Det är klart det är jobbigt att lära sig nåt nytt. Men så värst mycket rörelser blir det inte (än så länge) med vår framförgåendeträning. Vi utnyttjade en vägg på gården och tränade utgångsposition. Gizmo är ju så himla duktig på det och har SÅ bra koll på sin bakdel. Enzo å andra sidan… nnnot so good. Så nu provar vi nåt nytt. Om jag står tillräckligt nära en vägg MÅSTE han backa in, han KAN inte snurra runt. Jag tänker att om vi tränar lite intill en vägg och jag förstärker de nya ingångarna tillräckligt mycket så kommer vi till slut kunna använda det även på appellplan. Ska verkligen FÖRSÖKA att inte förstärka hans “gamla mindre bra” ingångar längre… 

I morgon kommer Johanna hit med Gizmos systerson Alfons (se länkar). Liten och söt som socker är han den lille… Johanna vill ha lite tips om bl.a. viltspår och jag ska försöka visa henne lite och tipsa så gott jag kan. Se om hon köper mitt sätt eller om hon kanske själv ger mig nya idéer.  Det är ju det som är så roligt att träna ihop med andra. Man lär sig ALLTID något nytt - oavsett vilken nivå man ligger på.

Hoppas alla får en riktigt skön helg!
KRAM

I kväll började min och Gizmos freestylekurs hos Cilla på Sirius Hundcenter! Det var vi och fyra andra glada ekipage (en border collie/collie, en bichon frisé, en lagotto och en briard). Som alltid på kurs var det i huvudsak teori första gången. Dels lite almänt om regler vid freestyletävlingar samt en snabb genomgång av de 30 vanligaste momenten, samt genomgång av lite olika targets som vi kommer använda under kursens gång. I läxa till nästa gång fick vi att vi ska klicka in targetstick och handtarget, och vi testade även lite med varje hund. Pinnen är ju inget problem, men handen fick jag stora problem med. Gizmo fattade inte alls att han skulle nosa på min utsträckta hand utan bjöd istället på hela sitt inklickade register. Sötnosen… 
Kursen känns i alla fall HELT rätt. Skönt att vi inte är så många och att alla verkar ha samma inställning, dvs ingen är där som nybörjare men tror att de ska nå stjärnorna på nolltid (vilket jag upplevt ibland när jag gått tex tävlingslydnadskurser). Även om ett par av oss säkert vill testa på att tävla så känns det som ett glatt gäng som vill aktivera sina hundar. 

På förmiddagen åkte jag med hundarna till bruksa. Dels för att Gizmo inte skulle vara allt för stirrig på kursen (vilket han ändå var - vi var i ett inrett garage och han fick inte hälsa på de andra hundarna).
Gizmo fick träna utgångsposition, och han var riktigt grym idag! Har verkligen fått koll på sin bakdel och backar LUGNT och snyggt in på rätt ställe. Vi tränade bara detta under dagens pass, och la in många buspauser.
Enzo fick testa nåt nytt idag!! Jag läste i lydnadsbibeln (se två inlägg tidigare) om ett ypperligt sätt att träna in framförgåendet. Eller… egentligen fick jag tipset av Moa för ett par dagar sen, men läste lite mer detaljerat om det i bibeln. Istället för att köra tasstarget så kan man tydligen köra med en läskflaska där korken är nostarget. Då får man upp nosen på hunden och ett rakt och fint framförgående, utan att den letar efter en target på marken eller leksaker eller vad man nu använder. Så det började vi med idag. Jag trodde jag skulle behöva klicka in den nya targeten lite, men han fattade efter andra försöket att han skulle frysa med nosen på korken. Så jag ställde mig med honom i koppel nån meter ifrån och lät honom gå därifrån istället, vilket gick otroligt bra. Ökade avståndet till två meter, så han behövde gå ett par steg. Inga problem. Måste bara komma ihåg att göra som vi gjorde sista halvan av passet, och gå fram till targeten med belöningen. Första halvan kom han till mig för att få korv efter klicket, och jag vill ju inte ha en jojjo under framförgåendet… Jag ska ta detta i riktigt small steps för att få ett lugnt och fint framförgående, men jag måste säga att jag är otroligt nöjd med dagens träning - både min och Enzos prestation! 

När jag satt in Enzo i bilen så märkte jag att det stod en grupp tjejer på nedre lydnadsplanen och jag var tvungen att fråga vilka de var. Det visade sig att det var en träningsgrupp som tränar sök, spår, lydnad och IPO! Jag har faktiskt funderat lite på hur man skulle kunna få ihop en träningsgrupp för lydnaden (budföring tex är inte så lätt att träna ensam) men nu slipper jag leta! Jag tittade lite när de tränade med ett par av hundarna, och innan vi åkte hem så körde jag en budföring med Enzo. Fick ett kanontips av tjejen som var mottagare!! Man ska ju alltid hälsa på mottagaren, både hund och förare. När man tränar momentet så ska ju mottagaren ge hunden något vid ankomst. När man skakar han med mottagaren under träningen så räcker man samtidigt över godiset eller bollen eller vad man nu har för belöning. Då lär sig hunden att när man skakar han med mottagaren så finns där sen en belöning! Lurtips kan tyckas, men det funkade utmärkt med Enzo. 
Bytte nummer med en av tjejerna innan vi åkte, och hon skulle ringa mig om var de ses nästa vecka. Weeei!

Mycket hund blev det idag! Gizmo sover så djupt på golvet bredvid mig att det knappast syns att han andas. Plutten. Var jobbigt att inte få leka.

Enzo, Gizmo och Tessie juli 2007