Om livet med mina fantastiska hundar

Jag blir så trött på mig själv. När ska jag lära mig!?!!??! Jajaja, jag la spåren å jag har ögon å blablabla, men när ska jag lära mig att hundarnas nosar går att lita på typ tusen gånger mer än bara mitt minne av spåren??!!?!?!?!! Gizmo kom - vad jag trodde var - halvvägs i sitt spår. Då blev jag så frustrerad av att vi var fel att vi bröt. Tog ett djupt andetag och gick tillbaka till spårstarten. “På’t igen bara, go go go! Nu kör vi!” sa jag till Gizmo. Och ta mig fan. Han var ju rätt första gången. GAAAHH!!! Jag tänkte verkligen första gången vi gick spåret att jag skulle lita på honom, bara vara tyst, följa efter i linan… Jo, det gick ju bra. Stackars Gizmo. Nästa gång ska jag låta hussepappan gå spåret och bara stå å vänta vid skanken. Förutom en idiot till matte i linan hade Gizmo ett antal andra svårigheter i spåret:
1 Någon annan hade lagt ett spår I VÅRT SPÅR. På nåt sätt hade de prickat in en av våra raksträckor och gjort en vinkel mitt i.
2 Rävarna som bor på Kärsön hade bestämt att Gizmos spår var ett utmärkt ställe att lattja på. Jag vet inte for sure, men jag tror det var minst tre rävar som lekt samtidigt på ett ställe.
3 Ni minns det andra spåret jag nämnde under punkt 1? Det spårslutet låg 5 METER från vårt spårslut. Dock bara en snitsel och ett fastknutet snöre (antar att rävarna snott den skanken).
4. Jag sa att JAG höll i linan va?
Fan, jag blir så irriterad på mig själv. Nästa gång jag själv går ett spår ska jag fan ha gaffatejp över munnen.
Med Enzo hade jag ju lärt mig av mitt misstag med Gizmo så här gick jag bara efter. Jag har ingen aning om hur vi kom till skanken, men vi kom dit vilket är det viktigaste. Dock var det inte ALLS likadant som Gizmos spår. Det var en vinkel extra och säkert 100 meter längre (inte pga några ringningar eller så alltså)!! Sjukt vad dålig koll jag har när jag går å lägger spår…

Nån frivillig att lägga finska spår till mig?? Så här kan vår träning absolut INTE se ut för då kan jag lika gärna stryka Finland ur kalendern!!

Gaffatejp

Helt sjukt va snabbt tiden går. Tyckte vi var hos vetten typ igår för att fixa första rabiessprutan och nu är det bara två månader tills båten går till Åbo. Crazy! Tack å lov börjar det bli lite plusgrader så vi kan komma igång med spårträningen. I morse var jag och la varsitt spår till grabbarna. Försökte göra dem så identiska som möjligt. Cirka 400 meter blodspår (utan släp av skank alltså), tre vinklar - två oblodade och en återgång - och 10 meter bloduppehåll. Glömde kniven i bilen så det blev tyvärr inga legor, men det kan vi ju ta nästa gång. Funderade först på att ta dem i morgon innan sökgruppen, men eftersom vi spårat så lite på sistone så tar jag dem i kväll innan solnedgången istället (då har de legat 6 timmar). Vill inte riskera varken att det blir för svårt pga orutinen eller att snön i spåren lyckas smälta bort, för då klarar nog inte ens spårgeniet Enzo det.

Kom på att jag nog måste börja åka till skjutbanan och träna på att sitta uppbundna vid skott! I Finland går nämligen skottprövningen till så att man binder upp hunden och ställer sig en liten bit ifrån medan det skjuts. Gizmo är väl rätt duktig på att sitta fastbunden medan Enzo mer är bra på att blixtsnabbt bita av kopplet… *hrrm*

Märks det att jag börjar bli nervös?

Gizmo 5 månader tränar apportering
Gizmo 5 månader även här men efter ett viltspår!
(Förstå att han varit så liten å söt!)

Enzo njuter av en skank efter ett av otalet lyckade spår

För er som inte vet det har även Enzo varit väldigt liten en gång i tiden

Ja, nu har det varit lite halvglest mellan uppdateringarna. Det beror helt enkelt på att vi inte har tränat nånting under veckan. Jag vet inte om det beror på hostan och brist på sömn, men jag har varit helt slut. Har dessutom haft rejält lågt blodtryck (82/52) vilket säkert också har bidragit. (Nån som vet varför man plötsligt får lågt blodtryck förresten? Har alltid varit perfekt förr?)

I dag har jag försökt sparka mig själv riktigt hårt där bak för att vakna till. Har nämligen inte mindre än TVÅ intervjuer i eftermiddag! Ett som säljcoach och ett som säljledare. Känner att jag gått hemma så pass länge nu att jag måste börja försöka ta mig ut i arbetslivet igen. Min terapeut säger att det är livsnödvändigt för mig, eftersom jag blivit så otroligt knäckt psykiskt och helt har tappat både självkänsla och självförtroende. Känner ju att jag inte kan nånting längre och mår bara sämre och sämre.
Grabbarna är rätt uttråkade - som sig bör får man väl säga. Jag hade tänkt träna idag, men vill inte göra nånting som leder till att jag blir trött å fuckar upp intervjuerna. Har ju tagit en paus från narkolepsimedicinen, men tog en sån ändå i morse. Allt för att jag ska orka lyckas med intervjuerna.

Så… nog om mig.
I morgon ska jag förhoppningsvis träna med en ny träningskompis! Hon är ny medlem i Mälarö BK och sökte träningskompisar för lydnaden, och det är ju precis vad jag och Enzo behöver!
För Gizmo är det freestylekurs i morgon igen. Har ju tränat alldeles alldeles för lite, men men. Inte mycket att göra åt, och därför inget att gräma sig över. Vi får ta kunskaperna från kursen och träna hemma när kursen är slut istället. Eftersom det inte är meningen att vi ska tävla så känner jag faktiskt inte så mycket press (inte lika mycket som vanligt i alla fall).

Målen för året kommer jag inte ändra på. Gizmo ska fortfarande ha sin etta i nybörjarklass, och uppflyttningsmålen i lydnad och bruks för Enzo ska uppnås. Till Finland åker vi 10 maj som bestämt. Jag har bara en liten svacka just nu, men den ska jag snart upp ur. Sådeså.

Var å stämplade grabbarnas pass hos vetten idag, så nu är allt klart för en resa till Finland och längre namn! :)  Efter mycket funderande så blir det den 10 maj, då Ålands kennelklubb (tror jag det var) har spår. Tydligen brukar det vara väldigt tjockt med folk på rasklubbarnas spårprov, så min kontakt rekomenderade just det här provet. Å det tackar vi ju för! Lovade henne att berätta i min blogg att hon har tre mycket lovande springervalpar som fortfarande söker hem. På nätet har de adressen www.springeri.com/myntajasissel. Gå in å kolla vettja!  :)  Men jag måste varna för att de är rätt söta de där små brunvita… 

I morgon börjar Gizmos freestylekurs! Ska bli sååå roligt! Jag tycker att det ser så fantastiskt roligt ut, och jag har fällt många tårar när jag tittat på filmer, bl.a. när Sussi och hennes hundar dansar… 

Nåt annat roligt är att jag fick Morten och Cecilies lydnadsbibel idag. Den är STOR kan jag lova! Men det lilla jag hunnit läsa (de senaste två timmarna alltså) verkar alldelens lysande. Vore det inte mitt i natten skulle jag hjula ut å träna på en gång. Nu blir det träning i morgonförmiddag istället!! 

Sist men inte minst så lägger jag upp ytterligare några bilder (ni har väl inte missat att jag uppdaterat grabbarnas undersidor med bilder va???) från Norgeresan förra året. Hoppas på att kunna lägga upp liknande bilder i mitten av maj när vi är klara med spåren i Finland…

Fikapaus halvvägs till Norge (Enzo längst fram) (vad Gizmo gör med öronen vette gudarna)

Glad och nöjd. Inte bara med prestationen utan att vi även överlevde världshistoriens förmodligen jobbigaste spår 

Stående: de tre domarna (kvinnan dömde Enzo och mannen i mitten Gizmo)
Sittande: Björn och Vilja (1 HP), Jag 2×1 pris, Tredje förstapristagaren (som jag inte minns namnet på)

Gizmo och Enzo med sina fina stora rosetter i början av den lååånga resan hem 

Så har det gått ett par dagar, och ‘boy have you guys missed something!

Fredagen får vi väl bortse ifrån då. Hundarna fick vilodag från all träning, inte så mycket för att de inte VILLE träna eller BEHÖVDE vila, utan för att jag helt enkelt inte orkade den dagen.  Har såna dagar då jag knappt kommer upp ur sängen, och då är helt enkelt hundträning out of the question…

Lördag, dvs igår så blev det däremot kulkul för grabsen! För första gången sedan vårat fatala misslyckande i FRK Bergslagens KM i viltspår i oktober (var det väl?) så var det äntligen dags att ta med sig flaskan med blod och de lurviga likdelarna ut i skogen igen. Efter att ha fått rabiesvaccinatonsokejbeskedet i torsdags känns det verkligen som att det är dags att släppa det senaste extremt dåliga resultatet i skogen och blicka framåt mot ett år med - förhoppningsvis - nya titlar på både Enzo och Gizmo.
Eftersom det var ett tag sen vi spårade så fick inte spåren ligga mer än en timme. Det var dessutom av praktiska skäl.. Hade inte så mycket att göra medan vi väntade på att spåren fick ligga till sig eftersom jag var en bit hemifrån. Hade tänkt träna lite på Mälarö BK som ligger ett par minuter från skogen, men när vi kom dit så var halva planen avstängd (förstörd pga lera tror jag) och resten av planen var upptagen av vad jag tror var en träningsgrupp. De tävlingstränade och jag kände att jag inte riktigt orkade med att samsas med dem, så Enzos träning fick vara. Dock passade jag på att utnyttja den del av skog som ligger precis bredvid klubbstugan, tog med mig Gizmo och våra dummysar och gick och tränade. Vi började med samma avlämningsträning som vi kört tidigare med fåglar inomhus, och som ni fick se i filmerna från köket. Det gick så rysligt bra att jag testade av ett par enkla linjetag, vilket OCKSÅ gick så jättebra att vi även körde ett par dubbelmarkeringar (om man kan kalla det så när man kastar själv, men i alla fall…). Allt gick KLOCKRENT!! KANONsnygga avlämningar, jättefin lydnad både runt mina fötter men även vid skicken på dummysarna och härligt glad ändå.  :D  Kan det vara så att det börjar fastna lite??
Sen åkte vi i alla fall bort till skogen igen. Eftersom Gizmo fått träna lite så föll det sig naturligt att Enzo fick spåra först. Hans spår var ca 400 meter lång, över stock och sten och genom buskar och sly. Körde ett vanligt blodspår, dvs jag släpade inte skanken. Använde strax under en deciliter blod, men körde inga bloduppehåll. På slutet låg en gigantisk älgskank och Enzo var i sitt esse! Jättefint spårat, ett litet tapp men han hittade tillbaka snabbt igen.
Gizmos spår var lite längre, skulle gissa på 450 meter. Började upp för ett berg (ca 25 meter rätt upp) för att sedan gå över ett kalhygge som blev efter Gudrun (ja, de är inte så snabba på att städa upp i skogen verkar det som), över elljusspåret, vidare upp i skogen och avslutades med en 75 meter lång raksträcka fram till vildsvinsklöven som låg och väntade under en liten gran. Även här använde jag väldigt lite blod, körde ett blodspår, men utan bloduppehåll. Dock var det väldigt snirkligt och inte mycke till raksträckor. Största svårigheterna var 1) rätt mycket snö, 2) spåret hade inte legat så länge och 3) sista raksträckan. Det var som att han kommit in i att det skulle snirkla sig, och vek av på en del färska spår. Men som vanligt har han absolut totalkoll på var spåret går, så jag brydde mig inte så mycket om det utan väntade ut honom.
Allt som allt en mycket härlig dag i skogen med mina boys alltså!! :)  Ska försöka lägga spår igen så fort jag har möjlighet, dvs senast lördag.

Efter att vi kommit hem och fått i oss lite lunch åkte jag hem till mamma och drack te och såg på trolltyg i tomteskogen. Har sett den tusen gånger, och VISST: det är väl puttinuttigt ibland. Men den är ju så bra!! *skratt* Dock kunde jag inte med mig att lämna kvar sockersmulan Ebba, så hon fick faktiskt åka med mig hem (ni som sett henne vet hur underbar och söt hon är, och det är svårt att bara umgås med henne ett par timmar). Gizmo visade LITE väl stort intresse för sin syster, men kvällen och natten blev lugn och vi sov alla fyra (och även senare FEM, då Klas kom hem) i sängen och hade väldigt mysigt.

I dag var det dags för sökgruppen igen!! Veckans höjdpunkt känns det verkligen som! Gizmo fick stanna hemma med husse som vanligt, men Ebba och Enzo fick båda följa med. Ebba fick leka med fem andra hundar medan vi rekade rutorna och även när vi vallade vår ruta. Hur roligt man kan ha innan man når bristningsgränsen kan ni nog fråga Ebba, för hon hade verkligen enormt skoj under den timme det tog. Sen sov hon gott i bilen medan jag plockade ut Enzo, som idag var hund nummer två.
Enzo är ju bara så himla duktig!! Dock gjorde han något lite märkligt idag, vilket berodde på ett missförstånd mellan honom och andra figgen. Han vägrade nämligen att ta sökrullen och markera henne. Istället stod han och tittade på henne, pussade på henne och började sedan gå runt henne, kissa lite på buskarna… Skickade honom tre gånger innan han markerade, men sen flöt det på som en dans. (Det visade sig att hon gett honom godis när han kom upp till henne istället för att sitta passiv, något som gjorde honom väldigt förvirrad…) Förutom uppflunkandet vid fig 2 så gick allt jättebra, och han spikade verkligen övriga sju skick!! Sista var han lite trött, och möjligtvis lite slarvig men han löste det fint ändå så jag säger inget om det. Det är inte ens åtta figgar i eliten, så blir han inte trött i huvudet förrän vid skick åtta (eller i det här fallet 11, med tanke på hur många skick det blev på andra figgen) så är jag jättenöjd ändå.

Gizmo har inte fått träna nåt idag. Jag hade plockat fram två kråkor och tänkte köra lite i köket med honom efter middagen, men pizzan jag köpte med mig på vägen hem (efter att ha lämnat Ebba hos mamma efter söket) var inte av samma goda kvalitét som vanligt så jag mår lite sådär faktiskt… Men i morgon ska även storfjant få jobba.

Själv ska jag till doktorn i morgon och prata om min sjukskrivning, försenad sjukpenning och om varför Försäkringskassan skickar märkliga brev till mig. Så håll gärna tummarna… Kan behövas. 

Hoppas alla där ute har haft en riktigt härlig helg, och till er som orkade läsa hela vägen ner: tack! Och vila nu ögonen riktigt ordentligt. 

Kram
Martina