Nu har vi kommit hem efter nÃ¥gra dagar i smÃ¥land. Det har varit härligt med solsken, snö och minusgrader. MÃ¥nga lÃ¥nga promenader har det blivit och en hel del bus. Hussemor var skittaskig och införde en regel att inga vovvar fick vara i nÃ¥gra möbler…soffan intogs sÃ¥ fort vi kom hem och har nu varit flitigt soven i i nÃ¥gra timmar.
Lusen som hatar de flesta former av vatten älskar snö, han tycker om att springa i det, nosa i det och äta det. Han har alltid om man har tappat en isbit pÃ¥ golvet varit snabb med att plocka upp den och äta upp den…han tuggar sönder dem innan han sväljer. Givetvis var det samma lycka när han fick tag i is ute vid sjön.
  
Selma, som är betydligt modigare än Lusen när det gäller att försvinna utom synhåll i skogen, sprang mest runt. Hon sprang in i skogen på ett ställe och kom ut där man minst anade det. Hon försvinner så jäkla snabbt, hon bara flyter iväg och utan minsta ansträngning är hon långt, långt före oss andra.

Tyvärr så är inte alltid det där modet så positivt. Hon vågar nämnligen gå ut på isen på ån också och den isen är inte tjock då det är strömt under. För Selmas del var det ingen fara för hon går så mjukt och sprider ut tyngden, Lusen å andra sidan trillade i. Vi satt alla inne vid köksbordet och såg hur isen brast och Lusens bakdel föll ner i vattnet. Jag fick panik och sprang ut men innan jag hade hunnit längre än ut på trappan så var han uppe igen, pigg och glad.
Vi har inte bara sprungit runt i skogen och ramlat i ån utan vi har hunnit med att leta en hel del godis också. Matte petar in godis i springor i barken på olika trädstammar. Det gäller att hitta bitarna och sedan lyckas få tag i dem, ett roligt nöje och man glömmer aldrig ett träd, har det funnits godis i det en gång kan det göra det igen, vilket måste kontrolleras varje gång man går förbi det.
