Gizmo den underbara

Gizze ska fira midsommar hos sin mormor. Ska försöka klara en natt utan honom, blir svårt. Man får väl bita ihop.

Fladdriga gizzeöron. Gulligt.

 Ida.

  “Visst har vi det bra här i solen?”.

 Han tycker verkligen om att ligga nära min sambo när han kommer hem…jag med.

Gizze har funnit sitt hjärtasdam Ida. De var jättegulliga tillsammans och så försiktiga och ömma mot varandra.

Igår kväll var Gizze, jag och min sambo och grillade hos en kompis till mig. De har en stor fin bland tik, hon är väldigt lik en schäfer. Gizze blev väldigt förtjust i henne och var efter henne hela kvällen. Han uppförde sig bra men var lite orolig när vi spelade ett spel typ charader. Vi var högljudda och gestikulerade vilt. Han var inte rädd utan väldigt uppmärksam på omgivningen. Som tur var fick vi skjuts hem så vi slapp gå. Idag får han vila.

Idag var vi ute i en och en halv timme. Vi var nere vid ravinen på Väster och Gizze och jag strosade runt i vattnet. Han vågade först inte gå över den smala bäcken men efter att han sett mig gå över, och mycket pepping så tog han sig till slut över själv. Man kunde se hur stolt han var.

Vad jag inte är sÃ¥ stolt över är hans förbannade nosande. Hela tiden nosa…nosa. Han kommer inte direkt pÃ¥ inkallning om han nosar. Med min förra hund hade vi tvÃ¥ inkallningskomando, Hiiit eller namnet. Hiiit var en order, ej förhandlingsbart. Bra att ha vid fara till exempel. När vi ropade namnet var det inte lika strikt.

Jag har börjat lite sÃ¥n tränning med honom. Han kommer pÃ¥ hiiit för jag är noga med att, än sÃ¥ länge, alltid ge honom nÃ¥got extra gott när han kommer. Problemet är när jag kallar Gizze…dÃ¥ tar det en evighet, ibland.Ibland kommer han jättefint.

 Jag ska nog prova med “burken”. Man lägger nÃ¥gra smÃ¥sten i en tom cola burk. Sedan tejpar man för öppningen. Efter det kallar man pÃ¥ hunden, en gÃ¥ng, och ger den en chans att komma. Gör den inte det utan fortsätter att nosa sÃ¥ skakar man burken hÃ¥rt, en gÃ¥ng, sedan kallar man igen. DÃ¥ brukar hunden “vakna” och kolla vad som händer dÃ¥ passar man pÃ¥ att kalla.

 Det har funkat tidigare på tankspridda hundar. När den kommer får den nått gott. Kommer den ändå inte så brukar jag kasta burken ca 1 meter framför mig, INTE på hunden så klart, utan på asfalten, sedan kallar jag vänligt på hunden och berömmer när den kommer.

Är hunden väldigt rädd av sig sÃ¥ gör jag inte “burken” utan gÃ¥r fram och sätter hunden sedan backar jag nÃ¥gra steg och kallar pÃ¥ den, försöker den att gÃ¥ Ã¥t fel hÃ¥ll säger jag nej, och när den gÃ¥r mot mitt hÃ¥ll blir jag jätteglad och berömmer och ger nÃ¥tt gott. Ja, det har iallafall funkat för mig. Hej dÃ¥!

Jag tycker att Cesar Milan har en bra syn på hundpsykologi. Han anser att man ska vara lugn, bestämd och konsekvent. Han tycker även att tajming att viktigt, det underlättar mycket för hunden om man ger beröm vid rätt tid men även korrigerar vid rätt tidpunkt.

Jag tycker att det är superviktigt att hunden litar på dig. Till exempel om man möter en främmande hund då tycker jag att min hund ska känna att den kan vara helt säker när den håller sig nära mig. Men också att jag måste se till att min hund uppför sig väl mot den andra hunden. Att den har hyffs. Jag har märkt att hundar uppskattar ett korrekt beteende. De vill att hundar de möter uppför sig väl annars läxar de själva upp hunden, och visar att så gör man minsann inte.

 Jag träffar mÃ¥nga när vi är ute som tycker att det är ok när deras hund inte lÃ¥ter andra komma nära dem eller när hunden inte tillÃ¥ter ägaren klappa andra hundar. Jag tycker inte att det är gulligt att hunden ser ägaren som “sin” och att hunden ska bestämma över ägaren.

Vi hade en jättemysig lördagskväll. Vi grillade och sen gick vi en lÃ¥ng kvällsrunda. Vi kastade även frisbee, det tyckte han var superkul. Sen när vi kom hem var det mys i soffan…som vanligt.